Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hennes karaktärer lever egna liv

/
  • Byter perspektiv. I höst tar deckarförfattarinnan Anna Jansson steget från brottets värld till barnlitteraturen. Hon släpper åtta barnböcker i november. Foto: börje gustavsson

Annons

I en lång rad böcker har deckarläsarna kunnat följa Anna Janssons hjältinna Maria Wern. Jansson berättar att hon modellerat Wern så att läsarna ska känna sympati för henne.

- Hon är inte jag, hon är som en låtsasväninna. Det är klart att jag skulle kunna gjort en mycket osympatisk karaktär. En sådan väcker ju också känslor. Men det går knappast att hålla läsarnas intresse uppe för att göra en sådan karaktär till slagpåse i tio böcker.

Jansson beskriver Wern som rådig, jordnära och moderlig.

- Hon är inte hård, självisk och inte heller jättesmart. Hon löser fallen med vanligt, normalt polisarbete. Jag har två kvinnliga poliser och en manlig polis som hjälper mig med att läsa igenom manus och titta så att historien stämmer med polisverkligheten.

- Det är viktigt att det är rätt. Som sjuksköterska blir jag vansinnig på alla sjukhusserier där arbetet skildras helt orealistiskt. Detaljerna ska stämma även om den övergripande historien är ljug och påhitt.

För att ytterligare höja trovärdigheten i böckerna förbereder sig Jansson också med en omfattande research. Däremot läser hon inte särskilt mycket skönlitteratur och därmed inte heller andra framstående deckarförfattare.

Kompositionsmässigt är hon mycket fri i själva förloppet. Hon antyder till och med att historierna lever ett eget liv.

- Jag tycker att det är fruktansvärt kul att skriva och se vad som ska hända. När jag skrev Silverkronan hade jag ett färdigt synopsis men märkte efter hand att den jag tänkt mig som skyldig till brottet ju var oskyldig. Jag fick skriva om boken.

Målsättningen för henne är att skriva böcker där läsarna:

  • Omedelbart sugs in i berättelsen och känner att de måste få veta hur det går för karaktärerna.
  • Tvingas till eftertanke och minns saker ur sina egna liv.
  • Får en eftersmak som gör att bokens skildringar eller problemställningar lever kvar långt efteråt.

Men visst, medger Jansson, är deckargenren formellitteratur med fasta ingredienser, även om hon tycker att deckare har oförtjänt dåligt rykte och skälls för att vara kiosklitteratur.

När hon skriver finns alltid ett brott och alltid en förklaring till brottet - "hur det gick till", även om hon i Främmande fågel lämnar saken så öppen att läsarna får gissa själva.

Janssons deckare innehåller också alltid en kärlekshistoria.

- För att jag är intresserad av relationer och för att det inte finns några trevligare relationer än kärleksrelationer. Jag skriver sådana böcker som jag själv vill läsa.

Anna Jansson är nu aktuell med Försvunnen pojke (läs recensionen här intill). I år publicerar hon dessutom en bok om vårdetik och åtta barnböcker om en tjej och en kille som går i ettan.

- Jag skriver om hur det känns i magen när man är kär och hur det känns när man tror att man plockat blommor på en varulvs grav!

Mer läsning

Annons