Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hellre musik än Gud

Annons

Musik | seminarium

KYRKAN MITT I MUSIKLIVET

föreläsning: Ragnar Håkansson

deltagare: cirka 40 personer

Sundbornsgården, Sundborn, 25 maj

Seminariet hölls i ljuset av Svenska kyrkans allt sämre ekonomi. Utträdena brukar öka i deklarationstider, när underlaget från skattemyndigheten visar hur stor kyrkoskatten är. Kyrkan har därför sonderat möjligheterna att få pengar från staten till kyrkomusiken liknande stödet till de historiskt viktiga kyrkobyggnaderna. Staten borde betala, menar Svenska kyrkan, i ljuset av att kyrkorna svarar för en tredjedel av samhällets totala musikutbud (med 67 procent fler besökare än länsmusiken), eftersom den samarbetar med övriga musikaktörer, beställer mycken nykomponerad musik och har hög konstnärlig kvalitet i musiken.

Och statens svar? Nej, förstås. Det finns inga pengar, konstaterar statsmakterna och kommer med några motförslag: Ta pengar från de kyrkliga studieförbunden och ta i högre utsträckning inträde till konserter i kyrkan. Det första förslaget är inte aktuellt. Det andra är kontroversiellt.

Kyrka och musik är inte en alldeles enkel fråga ur ett sakralt perspektiv. Svenska kyrkan har i tämligen liten omfattning diskuterat hur, vilken och varför det ska vara musik i kyrkan. Men nu har en stor utredning gjorts och remissats (vi skrev om den den 15 januari).

Ragnar Håkansson, musikkonsulent på Kyrkans hus i Uppsala, började med att han svara på frågan vad som inte är kyrkomusik. Den är aldrig...

m museal. Den är levande. Den framförs för att upplevas, inte för att bevaras,

m en spegelbild av kulturen, men alltid en del av den,

m emot kristendomen,

m genrebunden.

Också bland anställda i Svenska kyrkan finns en stor spännvidd i åsikterna. Alltifrån ett ifrågasättande av musikkonserter i kyrkorna över huvudtaget till uppfattningen att det är att utföra en religiös rit att gå till en kyrka för att lyssna på musiken där - i kraft av kyrkorummet i sig självt.

Kontraktsprosten Annica Anderbrant Pehrs ställde frågor om det är klokt att i kyrkan ta in den profana konsertens alla attribut, med aftonklänningar, applåder och bugningar.

Hon sade sig få "ont i magen" vid tanken på att biljettpriser skulle göra det omöjligt för någon att gå på ett evenemang i kyrkan.

För henne är det uteslutet att inträde skulle kunna förekomma samtidigt med sakramenten. Då hamnar kyrkan i en pre-luthersk situation.

Fördelen med helt inträdesfria konserter är enligt Anderbrant Pehrs att många församlingsmedlemmar, som inte går i högmässan men gärna besöker konserter, känner att de "får något tillbaka" för kyrkoskatten.

Andra seminariedeltagare angrep vad de kallade för "hyckleriet" med den frivilliga kollekten. De hävdade att det inte är det minsta konstigt för gemene man att betala för sig. Några hade erfarenheten att ett väl tilltaget biljettpris gav en signal om hög kvalitet, och fungerade som en garant för många åhörare. Det kommer flera om priset är 200 kronor än om det är 40 kronor.

Kostar det mer, förväntar sig åhörarna stjärnsolister, även om de inte känner till deras namn i förväg.

Ett annat säkert knep att fylla kyrkan är att göra konserter med stora barnkörinslag - då kommer hela tjocka släkten.

Men ska kyrkan till varje pris fyllas? Nej, var de flesta överens om, även om någon betonade konsertens möjlighet att "locka dem till kyrkans budskap i och med att de går in i kyrkorummet".

De små kyrkorna är ofta småorternas enda fungerande konsertlokal. Och flera verksamma i små kyrkor talade sig varma för "öppna landsbygdskyrkor", om "sänkta trösklar" och om att det borde vara självklart att publiken ska få applådera musikernas gudagåvor. Men ska verkligen applådåskor bryta ut omedelbart efter ett rekviem eller en mässa? På långfredagen? Håkansson pekade på en möjlig kompromiss: Låt kyrkklockorna ringa två minuter först.

Att gå på en kyrkomusikkonsert, är det att sitta stilla och tyst och ta emot? Eller är det att vara delaktig och komma med respons på upplevelsen?

Att kyrkomusik inte är genrebunden låter sig förstås sägas, men konstmusiken dominerar ju musikutbudet fullständigt. Var tog ungdomars musik vägen? Hur är det med dansbandsmusik? Country? Rock? Pop? Schlager? Jazz? Företrädare för en jazzklubb uppgav att det ofta kommer fler besökare när det spelas jazz i kyrkan än till klubbkonserterna.

Musikreceptionsforskning visar att det för en person kan vara precis lika stor extraordinär andlig upplevelse att höra Christer Sjögren som det är för en annan att höra Johannespassionen av J S Bach.

Men är kyrkomusiken nivellerad? Eller är det de gamla kraven på helighet och värdighet som styr musikutbudet?

- Jag skulle kunna överväga att spela Leende guldbruna ögon som begravningsmusik, säger Anna Kjellin, som i så fall skulle behöva tala med de anhöriga om vad den döde kände för musiken. I fråga om mycket känsliga överväganden skulle hon fråga den ansvarige prästen till råds.

- Jag ser inga problem med den musiken. Jag skulle i mitt tal kunna ta in en berättelse om hur den döde dansade till den här musiken, säger Anderbrant Pehrs.

- Jag spelade Leonard Cohen i kyrkan nyligen. Men det gäller att vara tydlig med att det i kyrkan inte kommer att låta som på cd:n, säger Kjellin.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons