Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helena Munktell - den okända

Annons

Statliga Kulturrådet har finansierat en ny cd med Helena Munktells orkestermusik. Det var i början av året som Tobias Ringborg, som dalapubliken känner som både violinist och dirigent, stod på pulten framför Gävle symfoniorkester.

Intresset för Grycksbobördiga Helena Munktell (1852-1919) har gått i vågor. I samband med Grycksbo kyrkas 80-årsjubileum 1988 tog kyrkokören upp hennes musik. Grycksbo kyrkokör bjöds sedan till London inför Svenska kyrkans 80-årsjubileum. Vid invigningen 1911 hade just Munktells Londonkantat framförts.

Med anledning av 150-årsdagen av Munktells födelse gavs en temakonsert med vokalmusik i Falun för tre år sedan. Men Munktell framförs inte ofta ens här i Dalarna, trots att hon var väletablerad som kompositör i Sverige och Frankrike, invald i Kungliga musikaliska akademien och en av initiativtagarna till Föreningen svenska kompositörer.

Helena var en av brukspatron Johan Henric Munktells döttrar. Han dog när Helena var åtta år. Modern Augusta (f Eggertz) såg till att den talang som Helena tidigt visat för sång och piano odlades. På somrarna bodde hon i Grycksbo herrgård och från 1901 i sin sommarbostad, det nationalromantiska Furuhof i Sjurberg.

Som mogen kompositör, över 30 år gammal, började Helena Munktell göra sig ett namn, inte minst genom att ordföranden för Société National de Musique, Vincent d'Indy, gav henne goda möjligheter.

Två av de verk som hon uppmärksammades mest för under sin livstid, Svit för stor orkester (1895) (ibland kallad Symfonisk svit) och Dalasvit (1910) finns med på skivan.

Vad är anledningen till att Helena Munktell är så pass okänd som hon är? Det rör sig ändå om en betydelsefull kompositör från vårt län som gjorde entré långt före Hugo Alfvén. Varför ljuder Alfvéns musik så ofta och varför kallas han nationalkompositör, när Munktells musik i stort sett tystnat?

En förklaring är att Munktell bara sällan sökte den breda publiken. I enlighet med den salongskultur för den absoluta överklassen i vilken hon växte upp, skrev hon en hel del musik med intimt tilltal. Musiken skulle positionera Munktell i en i musikteori väl utbildad åhörarkrets.

Därmed ägnade Munktell skaparkraft åt att fånga in de dominerande franska idealen. Det nationalromantiska tilltal som Alfvén umgås obesvärat med tycks inte ha fallit sig naturlig för Munktell.

Hon skriver egna, folkligt färgade melodier och flätar in dem i sin musik. De är undantagslöst nästan helt utan charm. Avslutningssatsen i Dalasvit ("Dansen går snabbare") framfördes inte när verket uruppfördes. Det är förståeligt - satsen låter överlastad och stabbig på ett sätt som Tobias Ringborg och Gävle symfoniorkester inte kan lastas för.

Ringborg gör annars ett gott jobb med Munktells musik.

Orchestral works är en viktig skiva, inte minst ur dokumentär synpunkt. Nu väntar jag på att en skiva med vokalmusik, innefattande Munktells enaktsopera I Firenze, och en skiva med hennes salongsmusik också ska spelas in.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons