Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hej då - jag går hem till Emrik

/

Annons

Jag byter liv.

Fram tills nu har jag efter fattig förmåga försökt hålla rätt på pressinbjudningar kors och tvärs i Dalarna. Inom kort blir det att i stället hålla rätt på hur lång tid som gått sedan mellanmålet serverades.

Jag har upprättat scheman över krönikörer och skrivit påminnelser till dem om att de måste börja fundera över ämne och disposition. Sedan har jag tagit emot ett textutkast och börjat en e-postväxling om hur krönikan ska kunna bli bättre.

Nu måste jag i stället upprätta schema över öppettiderna hos öppna förskolan Pärlan och se till att få snurr på den idé om matlag för luncherna som jag och en handfull andra pappor redan resonerat löst om.

Jag har skickat böcker i postpaket till recensenter och attesterat deras fakturor. Nu ska jag slå in helt andra paket inför barnkalasen och ge SMS-besked till fyraåringars föräldrar om vi kommer eller ej.

De vita eller ljusblå skjortorna må bytas ut mot kläder mer lämpliga för grötfläckar. Slipsarna får vila i lådan.

I stället för att bli intellektuellt utmanad av böcker, musik och teater, blir jag nu emotionellt utmanad av spädbarnsskrik och syskonkonflikter.

I stället för Wolfgang Mozart eller Giuseppe Verdis finessrikedom i ljudrummet jag vistas i får jag nu lyssna på Smurfhits och Anna Wrangsjös Bra-att-ha-sånger-till-bilresan, båda skivorna med en verkshöjd som inte når över mattkanten, men ändå utmärkta skivor på sitt vis.

I stället för tillfredsställelsen i en lyckad formulering i en debattväxling, får jag nu tillfredsställelsen från en leende mun med bara två tänder.

Och den tillfredsställelsen är oändligt mycket större.

De kloka och begåvade kvinnorna Karin Håkanson och Cecilia Ekebjär kommer att vara mina vikarier.

Vi ses efter sommaren.

Nu går jag hem till Frida, Märta och Emrik.

Mer läsning

Annons