Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hat, rädsla och varg i Åsa Larssons senaste

Annons

Åsa Larssons andra spänningsroman, Det blod som spillts, är helt i klass med hennes första, Solstorm. I båda böckerna är handlingen förlagd till trakter nära Kiruna och med präster som mordoffer. Också persongalleriet är delvis detsamma med advokaten Rebecka Martinson och polisen Anna-Maria Mella i centrum. Liksom i Solstorm slutar Det blod som spillts i en virvel av dramatik. Innan dess ges gott utrymme åt vardagsvärme och vardagstragedi och åt den storslagna norrländska natur i vilken handlingen utspelas.

Nytt är att en vargtik får stort spelrum. Gula ben heter hon. Hennes öde i och utanför flocken varvas med berättelsen om bokens människor, hundar och katter och blir ett fängslande inslag i svensk vargdebatt, färgat av kärleksfull insikt.

För övrigt handlar romanen om hat och rädsla när starka kvinnor börjar röra om i mansstyrda utmarker. Den tar också på många plan upp relationen mamma - dotter och far - son. Mycket psykologi alltså, men aldrig av den störande sorten.

En förståndshandikappad tonårspojke finns som en solig katalysator för människors ömhet. Åsa Larssons sätt att skildra bland annat detta gör att jag misstänker att hon snart kommer att glida in i andra genrer än detektivromanens.

Den som läst Åsa Larssons Solstorm vet att den unga Rebecka Martinson i slutskedet tvingades döda tre människor.

I Det blod som spillts möter man henne kuvad av denna handling men på väg upp mot en normal tillvaro. Kiruna är hennes hemtrakt och när hon följer med en kollega dit förs hon rakt in i nya våldsdåd.

INGER DAHLMAN

Mer läsning

Annons