Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hasse Andersson och döden

/
  • Han är både folkkär och trevlig Hasse Andersson. Allra bäst blir han förstås när han diktar om änglarna och döden.
  • Han är både folkkär och trevlig Hasse Andersson. Allra bäst blir han förstås när han diktar om änglarna och döden.
  • Han är både folkkär och trevlig Hasse Andersson. Allra bäst blir han förstås när han diktar om änglarna och döden.

Annons

Vad är det med Hasse Andersson, änglarna och döden? När han inför den 250 man stora publiken river av extranumret Hej Hasse hej är det första gången det bränner till riktigt ordentligt inne i Kristinehallen på onsdagskvällen. "Kom och sjung med oss en änglasång..." kallar änglarna på Hasse och låten som jag har förstått skrevs efter en hjärtinfarkt i slutet på 80-talet är kvällens absolut drivigaste. Något verkar göra att den korpulente spelemannen med hatten mår allra bäst när han får sjunga om livets ändlighet och när han som sista ordinarie nummer kör Änglahunden hänger hela publiken med i allsång.

Han är folkkär Hasse Andersson. För mig som inte är inlyssnad på låtarna doftar det camping, marknadsplats, dansbana, solnedgång och surrande myggor - på ett trevligt sätt. Och trevligt är det. Hasse varvar lugnare låtar som Den sista seglatsen och Elins sång med fartiga bonnarocksdängor, som han själv kallar dem. Däremellan får publiken lyssna till långa historier om familjen, den korta brottarkarriären och livet på landet i Kvinnaböske.

Att konserten blir över två timmar lång är dock inte helt lyckat. Hade jag fått bestämma så kulle Hasse Andersson dra ner en smula på mellansnacket, skippa de få försök han gör att leverera fräckisar och satsa på ett par färre låtar. Dessutom undrar jag om inte Hasse och hans Kvinnaböskeband passar allra bäst på en festlig utomhusscen, en varm sommarkväll?

Mer läsning

Annons