Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han var förebilden

Annons

Tillsammans med Kalle Almlöf gick Anders Rosén till Malungs sparbank, fick ett lån på 3 000 och skrev folkmusikhistoria. 1972 kom skivan "Västerdalton" ut och visade att man inte behövde stora skivbolag i ryggen för att nå ut med sin musik.

Kalle och Anders spelade starkt rytmiskt med medklingande strängar och "Västerdalton" blev obligatorisk lyssning för alla som fångades av 70-talets folkmusikvåg och kom att prägla, och präglar väl än i dag, spelet bland unga spelmän.

Året därpå, 1973, gick Anders Rosén vidare och gav ut en soloskiva på egen etikett, med det kryptiska namnet 88-1, ett namn som senare ändrades till Hurv. För den som velat bilda sig har det varit besvärligt att lyssna på Hurv-skivorna.

Nu har Anders Rosén remastrat de gamla banden och givit ut de gamla skivorna på cd. Det blir "burn-on-demand", hembränt med andra ord. Tack för det!

Först ut är "På vandring med Lejsme Per" från 1973 som var den första skivan som riktade in sig på traditionen efter en specifik spelman. I blickpunkten står den legendariske Malungsspelmannen Lejs Per Larsson (1822-1907). På skivan växlar Anders mellan vanlig fiol, fiol med resonanssträngar, liten fiol och spilåpipa. Olambritt Anna medverkar med sång.

Anders spelar känsligt, rytmiskt och med en stark personlighet. Även om han utger sig för att vara en förmedlande länk i traditionen är det ändå så att han mer tydligt visar upp spelmannen som fri konstnär. Det är oarrangerat utan stödjande stämspel.

Hurv-etiketten gjorde premiär våren -75 med "Forsens låt", Anders på fiol med resonanssträngar och Roland Keijser (från Saxdalen) på sopransaxofon.

Två spelmän, tätt sammanlänkande av hypnotiserande tonslingor som får låtarna att regna ner. Sopransaxofon var en nyhet liksom fiolen med resonanssträngar och blev de frön ur vilka grupper som Groupa, Filarfolket, Hedningarna, Triptyk, Frifot och Garmarna vuxit.

Sopransaxen, är ett modernt instrument. Mötet med resonansfiolen blev som ett möte mellan industrialism och barock. En tankekrock som öppnade för alla andra oväntade musikmöten som sedan kom att befolka Kungliga Musikhögskolans folkmusikutbildningar och resultera i stipendier och turnéer. Inte för Anders Rosén men väl för de han inspirerat.

Ett år senare, 1976, kom Anders och Kalle Almlöf tillbaka med "Stam, tramp och långkut". Med en uppsjö av dansare och medmusikanter skapas en stämning av både vallskog och bystugedans.

1977 kom musikerkollektivet Arbete och fritid ut med dubbel-lpn "...sen dansar vi ut". Gruppen hade sina rötter i det sena 60-talet. Under hela 70-talet vandrade medlemmar in och ut ur gruppen. Den enda ständige medlemmen var cellisten Ove Karlsson (jobbar numera på kulturförvaltningen i Mora). Samme Karlsson som hade introducerat folkmusik för Anders Rosén när de båda pluggade i Falun i början på 60-talet. Nu kom Anders med i gruppen och det med besked.

Den här cd-dubbeln är kanske mer intressant än njutbar. Andra tog upp idéerna och gjorde mer: Groupa, Filarfolket, Hedningarna och i förlängningen Garmarna.

Sist ut i denna serie av återutgåvor är "Låtar med Anders Rosén och Ove Karlsson". 1979 kom skivan som bara innehöll Anders egna låtar. Anders och Ove träffades 1963 i Falun när de gick på reallinjen på läroverket. Här ges Anders experimentlusta en ny kropp - låtviola dámore. Efter Anders instruktioner byggde Allan Nilsson i Våmhus en femsträngad fiol med lika många resonanssträngar. Den här typen av fiol kom senare att spelas av Mats Edén i Groupa och Ola Bäckström i Swåp liksom Stefan Brisland-Ferner i Garmarna.

Anders Roséns 70-tal var en tid av sökande efter musikaliska rötter och experimenterande med olika samspelsformer som resulterade i flera Lp-skivor.

Skivor som såldes i små upplagor, men ändå påverkade en hel generation av folkmusiker, inte bara i Sverige utan också i Norge.

THOMAS FAHLANDER

Mer läsning

Annons