Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han köpte sin kärlek för pengar

Annons

Den litteraturintresserade psykiatrikern Johan Cullberg har tidigare tillämpat sin mentalmedicinska analyskonst på hemsökta författare som Strindberg och Dagerman - tacksamma objekt med sina inre slitningar och demonbrottningar. Ett tema som "Gustaf Fröding och kärleken" är ett minst lika tacksamt objekt. Kärlek fanns det inte mycket av i Frödings liv, samtidigt som han var nydanande i sin kärlekslyrik.

Den röst han gav åt känslomässig fördömelse och utanförskap i den ironiskt klingande Kärleksvisa gäller i allra högsta grad honom själv:

Jag köpte min kärlek för pengar,

För mig var ej annan att få,

Sjung vackert I skorrande strängar.

Sjung vackert om kärlek ändå

Den drömmen som aldrig besannats,

som dröm var den vacker att få,

för den, som ur Eden förbannats,

är Eden ett Eden ändå

Sjöng vackert gjorde Fröding och något Eden lyckades han heller aldrig nå. I stället spenderade han långa tider på sjukhus och kurorter för alkoholism och psykiska besvär.

Cullberg har nagelfarit levnad och källor från sjukhusvistelser för att komma närmare människan Fröding.

Den psykiska instabiliteten gör Fröding en tidig och förödande bekantskap med när hans mor drabbas av depression i samband med förlossningen. Cullberg spårar här en tidig störning i ett kritiskt skede i modersrelationen som från början satte ett förödande avtramp hos den blivande nationalskalden.

I det Frödingska hemmet fanns, om inte alkoholism, så i alla fall en dryckeskultur av det mer liberala slaget. Det finns en skildring av påskfirandet 1872 (Fröding var då inte än tolv år fyllda) där punschen flödar lika mycket hos dem som har åldern inne som hos Gustaf och hans jämnåriga kusiner. Gustaf beskriver hur "Pappa uppmanade oss att skåla flitigt, och vi uppfyllde till alla delar hans uppmaning". Berättelsen fortsätter om hur kusinerna dricker "alldeles rysligt mycket".

Alkoholvanorna tog han med sig och utvecklade vidare under studierna i Uppsala. Historien om hur han lyckades slösa bort ett ansenligt arv på alkohol, prostituerade och frikostiga lån är legendarisk.

I Cullbergs analys (han poängterar att den bitvis är grundad på välutbildade gissningar) bidrog en i övrigt bräcklig hemsituation att Gustaf aldrig lyckades integrera barndomstrauman och bli en hel människa. Kärleksrelationen blev på så sätt omöjlig eftersom vägen spärrades av det skrikande spädbarn som hotas av att få sin värld utrotad.

Så Fröding gjorde som han berättar i dikten: köpte sin kärlek för pengar. Livet igenom kom han att söka tröst hos flaskan och prostituerade. Inte sällan kunde han försvinna för att påträffas nersupen inneboende hos en prostituerad.

Detta stod i skriande kontrast till vad Cullberg kallar Frödings "etiska begåvning". Hans diktning präglas av en sanningslidelse och ett begär efter det äkta, naturliga och genuina. I detta perspektiv förvandlade hans emotionella handikapp honom till ett monster.

Föraktet för sitt perverterade kärleksliv (Cullberg spekulerar även i en sadomasochistisk böjelse) ledde till en ångest som han tröstade sig med genom det enda han hade till hands: flaskan.

Fröding föll offer för en nedåtgående spiral där splittringen i hans inre förvärrades av ett alkoholmissbruk. Det finns många gripande berättelser från hans sjukhusvistelser.

I desperata försök att driva ut sina inre demoner, röster och syner sprang han omkring naken och onanerade öppet. Han genomförde flera självmordsförsök genom att kasta sig mot väggar och golv, smetade in exkrementer och andra föremål i infekterade sår för att dö av blodförgiftning.

De sista åren efter den långvariga sjukhusvistelsen i Uppsala innebar dock en tid då han utmattad efter en livstid av plågor fann en så stillsam ålderdom som hans trasiga psyke tillät. När hans diabetes blev så svår att läkarna varnade honom ska ett uttryck av glad förväntan ha spritts över hans ansikte när han sade: "Tänk om jag ändå får dö."

Cullbergs flyhänta och initierade psykiatriska genomlysning av Fröding är ett välkommet tillskott till Frödingforskningen. Den djuppsykologiska studien lyckas med konststycket att andas liv i ett levnadsöde som avslutades för snart hundra år sedan och berika bilden av den plågade människan bakom den folkkäre diktaren.

När det gäller Frödings diktning är studiens begränsningar även dess öppningar. Röster och syner var hos Fröding kopplade till ett filosofiskt och religiöst sökande.

Cullbergs diagnos till fenomenen är alkoholbetingad psykos, men han lämnar även fältet öppet för en vidare konstnärlig förståelse. Den estetiska förnyelsen i hans senare diktning var en del i en medveten mognadsprocess, menar Cullberg.

Fröding var en djupt begåvad konstnär begåvad med mottagliga själsliga känselspröt.

Vår kunskap om psyket är en nyfödd vetenskap på bara drygt hundra år som tagit sina första stapplande steg. Det konstnärliga skapandet, speciellt när det sker på en så avancerad nivå som hos Fröding, visar på unika funktioner hos psyket.

Cullbergs studie pekar på att det shamanismiska draget hos Fröding dirigerades av ett plågat, men klart och medvetet konstnärstemperament.

En djupare förståelse för dessa sammanhang återstår att skapa. Kunskapen om psyket och den konstnärliga processen är en fruktbar kombination, om Cullbergs utmärkta vetenskapliga stringens och estetiska sensibilitet står som föredöme för kommande arbeten bådar det för en god framtid.

ANDERS LAGERQUIST

Mer läsning

Annons