Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han föll pladask för svensk musik

Annons

I oktober 2004 flyttade Jean-Pierre Yvert till Rättvik. Han var trött på värmen i Frankrike och på en alltmer njugg inställning till kultur.

-Bland annat ändrades arbetslöshetsreglerna och man menade att kulturarbete inte var lönsamt. För mig var det en av anledningarna till flytten. Efter trettio år som musiker, fick man höra att Õdu är bara skitÕ, säger han.

-Jag och min fru Sophie bestämde oss tillsammans för att flytta.

Relationen med Sverige har dock pågått längre än så. Och den största anledningen till att han lämnade Frankrike var naturligtvis musiken.

Folkmusiken kom in i hans liv i slutet av 60-talet. Han var politiskt aktiv och sökte efter ett alternativ till den kommersiella, ofta anglosaxiska musiken. Folkmusiken blev ett alternativ och en del av ett politiskt ställningstagande. Man kunde spela själv, musiken var inte för en elit och hade inget med showbiz att göra. Liksom i Sverige kom en våg av folkmusiker som både återupptäckte och bröt med traditionerna.

-Jag spelade fransk folkmusik från början, på durspel. Men jag gillade fiollåtar också-det finns en levande fioltradition i Frankrike också. När jag träffade några svenska spelmän på en festival hörde jag svensk folkmusik första gången. Det var 20-25 år sedan.

Sedan växte intresset mer och mer och tonerna från norr lockade.

-Jag bestämde mig 1989 för att åka till Sverige för att gå en kurs på Malungs folkhögskola. Man måste vara i Sverige för att förstå kontexten. Jag var den ende som spelade durspel på fiolkursen. Jag kunde inte ett ord svenska och allt var nytt.

Varför fastnade du för svensk folkmusik?

-Jag vet inte. Det var fascinerande från början. Av all folkmusik i Europa är den en av de mest komplicerade när det gäller rytmer och skalor. Samtidigt finns det en stor frihet-man kan göra lite som man vill. Och det gör jag. Exempelvis den irländska musiken är mer styrd.

Året efter kursen i Malung var Jean-Pierre Yvert tillbaka i Frankrike, men hade då bildat en grupp tillsammans med några svenska musiker. En demo spelades in i Bingsjö och 1993 gavs debutskivan ut på ett franskt bolag.

-Från början hette vi Café Noir i Sverige och Svart kaffe i Frankrike, men det blev för sofistikerat...

1999 kom gruppens andra skiva, Fransk rost, som även fick svensk distribution. I och med att gruppen bytt medlemmar för varje skiva så har även musiken skiftat i karaktär och instrumentering. För närvarande är övriga medlemmar Louise Shultz från Göteborg och Simon Stålspets från Stockholm och musiken är en blandning mellan svenskt och franskt.

-Det mesta på Tretår är egna kompositioner. Alla har sitt sätt i gruppen.

Svart kaffe turnerar flitigt-förra året gjorde de 70 spelningar i Frankrike, Wales, Kanada och Sverige. Men i Dalarna har de knappt spelat alls.

-Så har det alltid varit för mig, att jag sällan spelat där jag bott. Det har varit på gång flera gånger, men inte blivit av.

Fotnot: Den 11/2 kommer Jean-Pierre Yvert att vara med på en dans- och spelkväll i Nedre Gärdsjö bystuga.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons