Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gullig och övetydlig

Annons

Drama/komedi. Unge skådespelaren Andrew Largeman lämnar terapivit tillvaro och fullproppade pillerkabinett i Los Angeles och åker hem till barndomens New Jersey för att begrava sin mamma. Som drunknat i badkaret. Som satt i rullstol på grund av Andrew.

Eller rättare sagt på grund av en olyckshändelse som inträffade när Andrew bara var nio år.

Hemma i familjevillan väntar pappa psykologen med flera ton skuld, skam och ångest.

Som om inte det räckte väntar också en flock hårdfestande och drogande gamla dödgrävarpolare från plugget.

Hemkomsten bjuder dock också på en välkommen överraskning.

Samantha.

Sam.

En charmig lögnhals med epilepsi och smak för hund och hamster.

Largeman och Sam börjar hänga med varandra.

De jämför sina bisarra familjer. De åker motorcykel. De går på poolparty.

Lär känna varandra.

Blir kära.

Zach Braff från tv-serien Scrubs gör regidebut i väl beprövad genre ? romantisk komedi med återvändande son, familjeproblem och halvknasiga vänner och bekanta.

Rolig dialog, allvarlig botten, lyckligt slut.

Det skulle kunna kännas förutsägbart. Borde kanske göra det.

Och visst blir det lite väl snacksaligt och gulligt mellan varven.

Largeman dumpar psykofarmakan och upptäcker det riktiga livet på fyra dagar.

Largeman finner kärleken och inser att den betyder allt.

Till och med drogpolarna från förr visar sig vara hedersknyfflar när det kommer till kritan.

Men Zach Braff lyckas ändå hitta ett skönt, halvskruvat, tillbakalutat tonfall.

Ett tonfall som han också nitar dit klockrent i sin huvudroll.

Och Natalie Portman är helt fantastisk i rollen som krokodilskridskoprinsessan Sam.

Filmen är gullig och lite övertydlig.

Men tonfallet och kärleks-parets skådisinsatser är sagolikt vackra.

Garden State är helt klart en regidebut med mersmak.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons