Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gullan kan fortfarande sudda

Annons

barnkultur |

Tut i rutan

Gullan och Dan Bornemark, Märta Wållgren, Sköna kören, Skrotorkestern, Dalasinfoniettan.

dirigent: Anders Ottosson

Dalhalla, Rättvik

publik: cirka 1 000 personer

tisdag den 1/7

När jag var liten snurrade Gullan Bornemarks skiva Hallå Hallå många varv på skivtallriken. Den samsades med Nationalteaterns illa dolda kommunistpropaganda Kåldolmar och Kalsipper samt Ville, Valle och Viktor.

Gullan sjöng oskuldsfulla, äppelkäcka bitar om att man ska ha ett glatt humör, tandborstning och att sonen Sven önskade sig "en riktig fiol" mest av allt. Jag gillade det, fast det egentligen var lite töntigt eftersom de pratade som man gjorde på 60-talet.

Nu på 2000-talet lever Gullans låtar vidare och visar att musik för barn inte behöver stavas Smurfhits. Repertoaren har också kompletterats med sonen Dans bidrag till barnvisegenren.

Konserten i Dalhalla var en mix av gammalt och nytt. De gamla låtarna var dessutom stöpta i nya, fräscha former. Min ponny blev en westerndänga och Är du vaken Lars? var upphottad jazz.

Dalasinfoniettan och Sköna kören, från Djura och Leksand, gav med säker hand allt en extra tyngd och fyllighet.

Lilla Märta Wållgren är trots sin ringa ålder ett riktigt proffs - både sången och framträdandet satt som en smäck. Hon klädde sig i roller som bland annat polis och cowgirl och sjöng Det är så härligt att gå i solen på exakt rätt sätt.

Och Gullan själv är en fantastiskt mysig tant som knöt an till barnen i publiken, fast de satt så långt bort. Så kändes det i alla fall. Och det var nog inte bara barnen som hade en högtidsstund. En hel del föräldrar och mor/farföräldrar kunde också ses stampa med fötterna i marken på Dan Bornemarks uppmaningar.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons