Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gubbig hyllning till Expressens fotografer

Annons

Den 16 november 1944 föddes kvällstidningen Expressen. På förstasidan var det en stor bild på den engelska flygplansbesättning som sänkt det tyska slagskeppet Tirpitz.

Detta var inte bara början på slutet av andra världskriget, utan också början på en i Sverige ny "offensiv bildjournalistik", som Expressens grundare Carl-Adam Nycop uttrycker det i bokens förord.

Det är inte bara denna bildjournalistik som "Bilder som förändrat Sverige" gör anspråk att sammanfatta utan även det som bokens titel så tydligt understryker, att mellan dessa pärmar döljer sig en fotografisk guldgruva.

Tyvärr är det inte så. Visst finns det guldklimpar och intressanta bildtexter emellanåt, men ett tidsdokument över bilder som förändrat Sverige är inte denna bok. Den är en hyllning till Expressen och tidningens pressfotografer.

Och visst förtjänar dessa att hyllas, Expressens fotografer har tidvis dominerat den svenska bildjournalistiken. Men hyllande blir tröttsamt i längden och det är tråkigt att bläddra sida upp och sida ner med bilder på kungafamiljen, politiker och annat känt folk som säkert var intressanta den dagen då tidningen lästes.

Pressfotografer tillhör en av de mest konservativa yrkesgrupper som finns. Det är en mansdominerad värld där gubbar fotograferar andra gubbar och sport. Av Expressens 47 fast anställda fotografer genom tiderna är bara tre kvinnor och detta märks på urvalet av de cirka 250 pressbilder som bokens redaktör Jacob Forsell valt ut.

Det är mycket sport, många mäktiga män med undantag från kapitlet med bilder på Astrid Lindgren. Bilderna på kvinnan är ensidig. Antingen är det en gråtande moder eller så bär bilderna på kvinnorna i boken en klart sexistisk underton.

Visst finns det bilder som förändrade Sverige i denna bildbok men de är inte så många och kan ibland vara svåra att urskilja från bilder på människor som förändrade Sverige.

Som fotobok tar denna jubileumsskrift allt för stor plats hemma i bokhyllan, men som intressant lektyr i en väntsal på ett sjukhus fungerar den säkert utmärkt.

Fotnot: Recensenten är fotograf på Dalarnas Tidningar.

JOHAN LUNDAHL

Mer läsning

Annons