Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grafikern Carl Larsson

Annons

Utställningen ska pågå hela sommaren i museets grafikrum, som tillfälligt skrudats om i Carl Larssonstuk med pärlspontpaneler i gulockra och jugendrött. Här finns en hel del unikt och sällan visat. Dit hör några pyttesmå självporträtt. På tre av dem har Carl Larsson använt en konvex spegel som förvrider hans drag och gör ögonen jättestora. Kanske uttrycker de livsångest, kanske handlar det om konstnärens ångest, när det intensiva arbetet med freskerna i Nationalmuseums trapphall gav honom tillfälliga problem med synen.

Museets grafikansvarige, Rune Bondjers, är också glad att kunna visa hela serien provtryck från första färglitografin, Sankt Göran och draken. Jordi Arkö hittade tryckrullen i gömmorna hos Föreningen för grafisk konst och den visar hela arbetsproceduren.

Carl Larsson var linjens mästare (han inledde ju sin bana som tidningsillustratör) och det var naturligt att han valde linjeetsningen som sin grafiska teknik.

"Tänk så rysligt, detta mitt första försök." Så kommenterade Carl sin första etsning, Kyrkstöten från 1875. Då hade han gått sin första grafiska kurs för en privat lärare. Efter elva år återupptog han sin grafiska verksamhet i samband med att Sveriges allmänna konstförening beställde en av hans Lenngrensillustrationer som etsning, den charmfulla rokokoscenen Den glada festen.

Carl Larsson hittade snart sin egen omisskännliga stil, där han renodlade det dekorativa. Den var påverkad av både jugendstilen och av japanska träsnitt. Linjen, schatteringarna och den välavvägda svärtan mot den ljusa pappersytan bemästrade han med säker hand.

Förmodligen drev han medvetet sin stil i en annan riktning än vännen Zorn, som satsade mer på svärtan. I utställningen finns två bilder som visar hur de två kollegorna porträtterat varandra. Kanske kände Carl Larsson viss osäkerhet gentemot grafikern Zorn? Hur som helst är hans egen bild både liten, ynklig och trevande, medan Zorns Larssonporträtt är desto säkrare och livligare.

Carl Larsson var annars med sin klara psykologiska blick en skicklig och populär porträttör. Här visas rader av både glada och ironiskt avväpnande porträtt. Liksom naturligtvis barnporträtt, som med sin avspänt kärleksfulla stil, känns långt före sin tid.

Utställningen invigs i dag av landshövding Ingrid Dahlberg i närvaro av, bland andra, många Larsson-ättlingar. Då berättar också Carl Larssongårdens intendent Marianne Nilsson om konstnären.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons