Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gollum eller Freud?

Annons

Är Caliban helt enkelt en Gollum-figur eller är han en del av Prosperos undermedvetna?

Kultursidan har träffat ett par skådespelare mitt under processen att göra sina gestalter i Stormen meningsfulla. Nyckeln till slutresultatet kan lika gärna ligga i psykoanalys som Hollywoodfilm.

Premiär i morgon i Falun.

De vill civilisera Caliban, han kan inte gå omkring naken. Han är vad indianerna var när man åkte över Atlanten! Gullig men ociviliserad.

Joakim Lindblad lägger ut texten om sin roll i Shakespeares Stormen. Caliban är en klassisk vilde och centralgestalt i en av de största satsningarna på Dalateatern någonsin, där teaterns pedagogiska spetskunskaper ska visas upp tillsammans med en stor ensemble. Innan pjäsen, som är radikalt kortad, ska publiken tas med på samma möte med teatern som man låtit barn- och ungdomsteaterns publik bevista tidigare.

Kringarbetet kräver nästan lika mycket kreativitet som arbetet med rollen.

Dramapedagogiken har ju blivit något av Dalateaterns signum. Inte minst sedan teatern fick sitt nationella uppdrag som barnteaterscen. Ett uppdrag som åtföljdes av en inte enorm, men anständigt stor summa pengar.

Till skillnad från höstens uppsättning Yvonne - Prinsessa av Burgund, som hade den kortaste repetitionsperioden i teaterns mannaminne, finns det gott om tid inför Stormen. När jag träffar Joakim Lindblad är det fem veckor kvar till premiären.

- Jag är långt ifrån klar.

Denna dag är det Calibans upptäckt av språket som får Joakim Lindblads odelade uppmärksamhet. Caliban är en vild, vanskapt slav som lärt sig prata i vuxen ålder.

Framstår han som en idiot?

- Nej, han får inte bli det. Han har lärt sig språket av Prosepro och Miranda, vilket märks. Han talar blankvers. De försöker fostra honom eftersom han saknar de sociala koderna. Han har nära till aggresivitet, sexualitet, ledsenhet och är inte så socialiserad. Han vet ju inte hur han ska bete sig - springer ner på stranden och runkar och förstår inte vad det är för fel med det. Men han är kuvad av Prospero. Och när Caliban sedan träffar två sjömän så faller han in i samma roll igen. En riktig looser. Caliban kan låta sig förnedras hur mycket som helst.

Och där - i Calibans förmåga att ständigt falla in i rollen som gängets underhuggare finns en rejäl krok att hänga upp rollen för Dalateaterns ungdomspublik på. Pjäsen ska trots sitt breda anslag ändå framförallt fungera hos åttondeklassare.

- Vi jobbar med statussituationer. De situationer som uppstår i ett vanligt grabbgäng, säger Joakim Lindblad.

Han påminner mycket om en populär biofigur just nu: Gollum.

- Många säger det till mig. Gollums relation till hoberna är väldigt lik Calibans till sjömännen. En tror på honom, den andre inte, till exempel. Jag har tänkt på Gollum och den enfaldige mördaren. Han är inte dum, men har ett handikapp. Han är en människa, fast han har fiskfjäll... som Gollum, men Caliban är ju köttigare!

- En pyskoanalytiker har skrivit att han får bära familjens smuts och en tolkning är ju att Caliban och luftanden Ariel är olika sidor hos Prospero. Olika delar av hans psyke.

Ser du Caliban är någon sorts ur-man?

- Nää, då blir han ju Tarzan.

Caliban är en karaktär som enkelt fyllt sin samtids behov av något främmande och skrämmande. På 50- och 60-talen spelades rollen ofta av en svart man. Calibans slavuppror och primitivitet passade dåtidens rasstereotyper utmärkt. Och visst går det också att läsa in ett kolonialistiskt tema i Shakespeares rika pjäs.

- Caliban föraktar Prospero. "Vad ska jag med er civillisation"? Han ställer frågan om vi är så mycket bättre än vildarna. Och Shakespeare är jävligt vidsynt där. Det tycker jag är det schyssta med Stormen. "Åt helvete med ert jävla språk. Det betyder inget" säger Caliban.

Joakim Lindblad tillhör numera den fasta ensemblen i Falun, nya i Dalarna är däremot Dag Hellström och Åsa Janson, inhyrda för att göra rollerna som Prospero och Miranda. För Åsa Janson är det det första jobbet efter scenskolan.

Och om Joakim Lindblad har hjälp av Miramax films i sin roll så vill inte Dag Hellström vara sämre. Liksom Harry Potter har hans rollfigur Prospero nämligen gått på magikerskola innan han isolerade sig på pjäsens ö.

Kan det vara ett sätt att nå ut till unga hjärtan?

Svaret på den frågan får man av "provpubliken".

- Man frågar vad de såg, och de svarar.

Dag Hellström berättar om publiken som kommer till teatern några gånger innan premiären. Mest består den av skolelever, inte sällan teaterälskande teaterelever. Är det ren marknadsundersökning eller handlar det om något annat?

- Man får tillbaka något. Det blir en annan repsituation, säger Åsa Janson, som spelar Miranda.

- Man märker vad det är för koncentration på scenen. Det är bra att ha många olka sorters provpublik.

Men om skoleleverna förbereder skådespelarna för mötet med den riktiga publiken lägger ensemblen betydligt mer tid på att förbereda publiken för mötet med Shakespeare.

Innan föreställningen börjar presenterar man karaktärerna, deras förhistoria, Shakespeare, allt som kan preparera en ordinär 14-åring för den Elisabethanska teaterns mästerstycken.

MARTIN AAGÅRD

Mer läsning

Annons