Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Goda intentioner räcker inte alla gånger

Annons

Litteratur - roman
Lycka?
Will Ferguson
övers. Molle Kanmert Sjölander
Albert Bonniers Förlag

En sådan frågeställning försöker Will Ferguson undersöka i sin roman Lycka?. Den handlar om förlagsredaktören Edwin de Valu, som en dag får ett tjockt manus skickat till sig. Han finner manuset oläsbart och slänger det. Men efter några invecklade och väl farsartade turer blir det till slut en bok av manuset. En bok som faktiskt hjälper människor och därmed får oanade effekter på mänskligheten. De flesta finner lyckan och hyser inte längre någon önskan att utvecklas eller kämpa för något.

Och här prickar Ferguson in en av sina få poänger: att utan sin ävlan är människan intet. Men det, och mycket, mycket annat i romanen, är redan sagt av så många andra, och så mycket bättre.

Dessutom lyckas Ferguson aldrig göra något substantiellt av sitt i och för sig goda uppslag. Till det är romanen alltför ensidig. Fergusons enda litterära tekniker är nämligen överdrift och hastighet. Romanen har ett hiskeligt uppskruvat tempo. Aldrig får läsaren någon tid att kontemplera det lästa.

Konstant överdriver han för att utvinna komiska effekter, men ganska snart framgår det att överdrifterna snarare är ett resultat av en oförmåga att finna det rätta uttrycket. Ferguson nöjer sig nämligen nästan aldrig med en liknelse, utan fläskar gärna på med tre-fyra stycken: "Han var som en oljad blixt, ett energiutbrott, en åskvigg av förtvivlans fart, en otyglad ljungeld". I längden blir det enbart tröttsamt.

Förvisso har Lycka? en bra idé som utgångspunkt, men den slarvas bort av en mindre skicklig författare.

Will Fergusons skapelse är egentligen inget annat än flåshurtig slapstick, som knappast gör någon människa lycklig.

DAN BRUNDIN

Mer läsning

Annons