Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gessle tar nya tjalalatag

/
  • Ingen kan väl tycka illa om en liten cockerspanielvalp som viftar på svansen? Foto: Lars Pehrson 30152

Annons

Gessles första soloplatta Mazarin sålde i 400 000 exemplar, det engelska projektet Son of a Plomber sålde i 125 000 ex och när Gyllene Tider gav sig ut på sommarturné 2004 valde en halv miljon svenskar att köpa biljetter. Per Gessle har inte floppat med en skiva på över 20 år och att låten En händig man snabbt seglade in på första platsen på singellistan var väl ingen skräll direkt.

Sätt en gitarr i händerna på karln och ställ honom bakom en mick och hela studion kommer att förvandlas till renaste guld. Att målgruppen förmodligen tillhör den sista utdöende klicken skivköpare lär göra honom snuskigt värdefull i skivbolagsbranchen.

Men vad är det då som gör att Hallandspojken med den ansträngda målbrottsrösten blivit ett sådant nationalhelgon? Varför går han hem vid varenda grillparty, raggarträff och picknick i hela sommarsverige?

Jag gissar att det i första hand är Gessles känsla för svängigt inställsamma popslingor som får allt ifrån dagisbarn till trötta åldringar att sjunga med i Jag går och fiskar och Alla känslorna (och nu även En händig man). Självklara ackordföljder letar sig in i musikhjärnan, klistrar sig fast, bygger bo och vägrar lämna plats åt något annat. På hela sommaren. För resten av livet. I evighet.

För det kan ju inte vara texterna. Eller?

Nanana, tjalalala och heyheyhey är ju i och för sig väldigt behändiga rader. Vem som helst kan sjunga med. Även om man knappt lärt sig prata/ håller på att tappa löständerna/ har slagit i sig illavarslande många glas lådvin. För erkänn - Gessles ordförråd är på sin höjd värdigt en tioåring.

Kanske finns det något kittlande i kombinationen infantila ros-kos-rim och den oöverträffbara fingertoppskänslan för hitmelodier. Du skulle kunna göra det själv liksom - fast ändå inte.

Men framförallt tror jag folk attraherads av det bekymmersfria. Per Gessle är omedelbar och oförarglig som en cockerspanielvalp. Viftar på svansen för att bli älskad och omtyckt av alla. Det finns ingen svärta, inget skit som måste upp till ytan. Det blir aldrig djupare än ett par bröst i morgonljuset.

Och det är väl kanske så folk vill ha det. Fiska, titta på tjejens bröst, gå på promenad i Halmstad en juninatt och trolla fram en skatt ur en hatt. Varför hålla på och krångla när man kan ha det trevligt?

Att sedan Gessle själv har utsett sig till Sveriges förste älskare (Hanna, Karolina och Fru Nordin är bara ytterligare tre brudar som blivit musor på senaste plattan) gör kanske att han blir lite extra populär bland den kvinnliga delen av befolkningen, vad vet jag?

Tre skäl till att jag inte kommer att lyssna på En händig man i sommar - eller någonsin igen:

1) "Jag såg en tatuering som påminde om dig. Jag satte den på armen för jag ville göra nånting för dig."

2) " Hon stod och log så brun av augustisol, jag önskar vi var i en swimmingpool"

3) "Jag är trött på din instängda byst, trött på att aldrig bli kysst, trött på att du aldrig säger ett knyst"

Förlåt men jag måste gå och kräkas lite...

Mer läsning

Annons