Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gessle fyllde Gropen

Annons

musik | pop

Per Gessle,

Mats Ronander

Sammilsdal, Leksand

Publik: cirka 14 000

Innan Gessle går på scenen värmer Mats Ronander upp publiken med ett intimt och avskalat set endast tillsammans med en keyboardist. Han avverkar en rad stabila klassiker och ett gäng egna låtar. Opretentiöst och avväpnande.

Sedan är det dags för Popsveriges huvudperson den här sommaren. Gessle måste ha blivit bortskämd med beröm vid det här laget, men han visade i går att det varit helt välförtjänt.

Han inleder konserten med Kung av sand och den stående delen av den enorma publiken hoppar genast upp och ner. Sedan följer en blandad giv av gammalt och nytt. När jag hör allt i ett sammanhang kan jag inte undgå att slås av hur liten skillnad det är mellan nya skivan Mazarin och material från Gyllene tider och andra gamla låtar. Men de nya håller faktiskt högre klass än det äldre materialet, särskilt fläskiga låtar som Födelsedag och 80-talsdängan Som en spegelboll.

Det är inte bara Gessles förtjänst att stämningen ligger på topp under kvällen. Med sig har han ett band med vind i seglen som strålar av energi och spelglädje. Ena gitarristen och trummisen huserar för övrigt i Gessles skyddslingar Brainpool. Sångerskan/munspelaren/tamburin- och koskällekvinnan Helena Josefsson hör till det gladaste jag har sett på en scen.

Gessle är inte de stora gesternas man. För att vara superstjärna så känns han faktiskt ibland lite tafatt. Som om han ligger i startgroparna och inte riktigt kan släppa loss. Men det har sin charm det också. Alla måste inte vara Ebbot Lundberg.

En faktor som drar ner intrycket en smula är att Gessle inte matchar de ibland strålande låtarna med en lika bra sångröst. Jag kommer på mig själv att leka med tanken att det var en annan sångare som sjöng låtarna, säg Olle Ljungström - hur bra skulle det inte vara då? Men det är naturligtvis helt meningslöst. Gessle är Gessle och med det följer också den svaga stämman. Men det är anmärkningar i marginalen. Allt som allt är det en utmärkt avslutning(?) på sommaren.

Om inte Marie kanske skulle bli så ledsen så borde han fundera på att lägga Roxette på hyllan för gott.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons