Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gammalt och nytt, men fortfarande inga smörknivar

/

Annons

För i Dalarna händer det mycket på sommaren, har jag blivit varse efter att ha flyttat hem igen efter flera år i norra delarna av landet. Och då menar jag inte att det täljs smörknivar och spinns ull på var och varannan bygdegård. Eller att delar av befolkningen drar på sig folkdräkt och vandrar längs Dalkarlsleden för att återskapa valda lokalexotiska delar av historien.

Dalarnas kulturliv lever upp på sommaren. Musik vid Siljan, Rättviksdansen och Dan Andersson- veckan är några inslag med kulturell höjd. Fler finns. Att bevaka dessa känns som en rolig utmaning. Inget snack om den saken.

Men jag misstänker att vän av ordning frågar om allt kommer att vara sig likt på sidan?

Inga drastiska förändringar kommer att ske, men jag skulle se det som ett tråkigt misslyckande om jag som redaktör (den korta tid jag nu sitter) inte skulle lyckas åstadkomma några nya uppslag, infall och tankar kring länets kulturliv. Därför ska jag försöka göra just det.

Stora ord kan tyckas, men det vore konstigt om vi alla delade liknande bakgrund och erfarenheter. Och framförallt tråkigt. Därför blir val av ämnen och artiklar med största sannolikhet inte helt identiska med dem den ordinarie kulturredaktören skulle göra. Allt annat vore väl ett tecken på en skrämmande likriktning?

Om jag för min del ska sammanfatta vad som format min syn på kultur får vi ta avstamp någonstans sent 1980-tal i en sträckläsning av alla böckerna i Enid Blytons Fem-serie, gå via otaliga hästböcker (och en full pappkartong med egna hästnoveller som alla slutar med att huvudpersonen får en egen ponny), upptäckten av den klassiska litteraturen och den moderna konsten någonstans i tonåren, lite senare ett gryende intresse för modern dans och därefter, alltför sent kan jag ibland tycka, ett kritiskt förhållningssätt till allt som betecknas som kultur.

Inte sällan innefattar detta förhållningssätt ett genusperspektiv. Men roligast av allt tycker jag att det är att ifrågasätta vedertagna normer. Oavsett om det är manligt eller kvinnligt, högt eller lågt, skräp eller guldkorn. Dalarna eller världen. Om man tippar omkull de givna perspektiven brukar man kunna se något annat. Inte sällan ett upprätthållande av makt. Och jag tror det finns många vedertagna sanningar kvar att rucka på.

I sommar kommer kultursidan bevaka, rapportera och debattera. Bjuda på läsning både för hängmattan och frukostbordet. Jag hoppas att ni läsare hör av er med era tips och synpunkter.

Vi ses i sommar.

Mer läsning

Annons