Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gammal var äldst - och bäst

Annons

Musik | Punk

Asta Kask, Mimikry,

Total Apati

Bolanche, fredag 3/6

Publik: drygt 100 personer

Förvånansvärt få dök upp på Bolanche i fredags när punklegenderna Asta Kask gjorde sin första dalaspelning på tjugo år. Men de som var där röjde vilt och Asta gjorde bra ifrån sig utan att låta det minsta rostiga.

Först ut var dock Total Apati, ett Faluband som definitivt hämtat en hel del näring från kvällens huvudband. Total Apati har en alldeles färsk platta ute och de står stadigt i sin genre. Någon särskilt aggressiv punk var det inte frågan om och bandet strålade som solar hela tiden. Det var svårt att inte dras med i partystämningen. Originalitet - nej. Spelglädje och energi - ja. Det räckte gott i fredags.

Än mindre aggressivt blev det när Mimikry gick på.

- Spela hårdare? Vi är inget grind-band. Vi är bara ett fånigt punkpopband, sade frontaren Hjalle Östman.

Och det är sant - en del av Mimikrys refränger fastnar verkligen i skallen. Men bandets toppar har mer med när de spelar rak punk än med popdelen att göra. De kunde gärna få blåsa på lite oftare.

Men gammal var äldst - och bäst - denna kväll. Asta Kask hade när de lade av 1986 knökat ur sig en rad punkklassiker och trots att det var åratal sedan jag lyssnade på låtarna så var det var förvånansvärt många texter som fanns kvar i bakhuvudet.

De inledde med AB Böna & Be och en ganska gemytlig känsla infann sig genast. Den späddes på ytterligare i och med att dessa medelålders punkfarbröder verkade ha förbannat kul. De skämtade, skrattade och kramade om varandra på scenen. De avverkade sina låtar i en rasande tvåtakt och var tajta och samspelta. Psykiskt instabil, Dom får aldrig mej och naturligtvis Ringhals brinner hörde till vad som bjöds en ganska liten, men entusiastisk publik. Och det var en kul spelning från ett gäng från förr. För ärligt talat - punk skapar inga rubriker, förändrar inte samhället och känns helt enkelt ganska... tryggt, år 2005.

Fredagskvällen handlade om nostalgi. Ibland kan det också funka.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons