Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fullsatt när jazz, wienervals, filmmusik och vårsånger blandades i Borlänge

/
  • Skönsång. Margareta Bengtson imponerade på tidningens recensent i ett parti i Once upon a summertime och i Twisted.
  • På hemmaplan. Bakom sin Hammond B3 och i Borlänge är Pierre Svärd i sitt rätta element.

Annons

Och trots de namnkunniga dragplåstrens minst sagt professionella insatser så var det nog ändå Forssaängkören som gjorde det mest bestående intrycket för kvällen.

Efter uvertyr av Orkesterföreningen var det dags för kvällens publikdragare. Hammondkungen Pierre Swärd var som vanligt på strålande humör på hemmaplan och drog en gammal god Billy Holliday tillsammans med orkestern.

Sedan skred vokaljazzens primadonna Margareta Bengtson in på scen. Med den kristallklara och nästan kyligt träffsäkra stämma vi känner igen från Real Group (då hette hon Jalkéus) gav hon publiken sitt lystmäte, dock utan att överraska.

Hon har en självklar auktoritet på scen och fullständig kontroll på sina röstresurser. Hon bjuder både på jazzklassiker och den "äktsvensk" schlager i form av Roslagsvår av Hugo Alfvén, den senare med textpapperet framför sig, vilket gav ett lite nonchalant intryck.

Det tänder aldrig till riktigt förrän hon börjar improvisera tillsammans med Pierre Svärd i Twisted, där båda riktigt får blomstra ut i virtuosa jazzmelodiflätor som tycks leva sina egna liv. Det ska också sägas att ett parti i Once upon a summertime bjöd på en av kvällens höjdpunkter.

Borlänge Orkesterförening gjorde en mycket fin insats och när saxofonisterna Thomas Alm och Christian Lagerby "duellerade" med Margareta i ett växelsolo uppstod - ja, skön musik!

Borlänge Orkesterförening, under ledning av Christer Paulsson, bjöd på några fina publikfriare som valsernas vals (An der schönen blauen Donau), och Blixt och dunder, men det blev riktigt spännande när de gav sig an ledmotivet till Spindelmannen med en dramatik som förde tankarna till Prokofjev.

En av kvällens absoluta höjdpunkter kom när Forssaängkören och orkesterföreningen utförde ett stycke av kompositören Karl Jenkins. Adiemus är ett körverk med ett språk som konstruerats för att vara så sångbart som möjligt.

Det var effektfullt och proffsigt utfört av kören, även i de uppenbart svåra passagerna med komplicerade och krävande harmoniväxlingarna. Det andra stycket, Kayama, gick i afrikanska tongångar, med fina slagverkspartier.

Slutligen några ord om Borlängesonen, naturligtvis. Pierre Svärd är en av de profeter som har blivit enormt omtyckt i sin hemstad.

Och detta är han fullständigt medveten om då han under andakt sätter sig vid sin stora maskin vid namn Hammond B3 längst fram vid scenen.

Tystnaden bryts av det svaga surrande då han knäpper på den roterande högtalaren som hör ihop med orgeln. Han gör en grej av att han måste ta av sig vänsterskon för att kunna spela på baspedalerna.

Sedan strömmar de varma hammondtonerna till Georgia on my mind ut i lokalen. Storslaget, Pierre!

HENRIK SJÖGREN

Fakta: Musik Blandat

VÅRFESTIVALEN

Borlänge orkesterförening

Dirigent: Christer Paulsson

Forssaängkören

Dirigent: Stig-Arne Karlin

Margareta Bengtson, sopran

Pierre Swärd, orgel

Kompgrupp: Marcus Moszny piano, Lars Ekström bas, Tommy Arnberg trummor

Publik: Fullsatt

Hagaskolans aula, Borlänge, 5/5

Mer läsning

Annons