Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fullsatt

Annons

Formen med musicerande och analys av det klingande materialet, belyst av starkt engagerande muntlig presentation av såväl faktiskt skeende som tankar kring bakomliggande orsaker, utgjorde en fascinerande helhet.

Folke Bohlins skildring av Alfvéns förhållande till Kvinnan utmynnade i en bestickande tanke. Alfvéns moderskärlek och bundenheten till modern, väl dokumenterad i dennes egna ord, kan ha medfört att han i sina förhållanden sökte en idealgestalt, omöjlig att finna eller åtminstone omöjlig att i längden leva upp till som motpart.

Alfvén var ju en rikt begåvad konstnärsnatur, där också musicerandet och måleriet periodvis tog överhanden. Som sällskapsmänniska var han rikt socialt utrustad. I gengäld tycks han ha saknat vissa spärrar för hur vi människor förväntas agera, särskilt påtagligt i ekonomiska ting men också i förhållande till givna löften och överenskommelser, inte minst gentemot kvinnor.

Det blev en lång berättelse från tidigt 1900-tal på Sicilien, via Skagen till Leksand och det första hemmet, träffen med den andra hustrun och hur dessa båda förhållanden kunde avspeglas i såväl Alfvéns val av dikter som hur dessa sedan tolkades i musik. Inte minst belysande var därtill exemplifieringen av hur några av Griegs sånger satt musikaliska spår också i Alfvéns musik. Ingela Bohlin gav sublim röst åt bådadera, särskilt i de mer återhållna Alfvénromanserna och i Solveigs sista sång ur Peer Gynt - den Solveig som kan sägas vara både mor och hustru till sin gutt.

När Marie Kröyer jordfästes 1940 sjöng Märta Delin, för övrigt konstmuseets skapare, Griegs Jeg elsker dig och därtill spelades ett av Alfvéns mest kända verk, Elegin ur skådespelsmusiken till Vi, allt på Maries önskan. Folke Bohlin tolkade detta som ett uttryck för att Marie aldrig slutat älska sin andra make, trots att deras skilsmässa blev en av de bittraste och mest långdragna som förekommit.

Elegin kommer i skådespelet in som en ljuv påminnelse om en kvinna som huvudpersonen inte kan glömma, alls inte som den sorgemusik vi i dag tror oss höra. På motsvarande sätt gav Hugo sin indirekta kärleksförklaring 1944 genom att tonsätta den danska dikten Saa tag mit hjerte.

Den 11 september följer ett intressant dagslångt seminarium i Leksand, som kommer att ge ytterligare belysning av den sammansatta personlighet som skänkt oss något av det allra bästa i svensk tonkonst. Medverkande är Hans Henrik Brunner, Lise Svanholm, Gunnar Ternhag och Martin Olin. Seminariet avslutas med en konsert i Leksands kyrka av diplomorganist Henrik Alinder samt middag, anmälningar via Leksands Konstmuseum.

CHRISTER EKLUND

Mer läsning

Annons