Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fula, roliga, elaka

Annons

Så börjar författaren och dramatikern Witold Gombrowicz (1904-1969) beryktade dagbok.

Av detta lilla citat kan man lära sig ett par saker:

pWitold Gombrowicz var en smula intresserad av sig själv.

pWitold Gombrowicz var rolig.

pWitold Gombrowicz hade psykologiska insikter som andra saknar.

Anette Norberg har läst dagböckerna. Inte minst för att hon regisserar Gombrowicz pjäs "Yvonne, prinsessa av Burgund" på Dalateatern i höst. En riktigt konstig historia. En riktigt konstig historia om att vara ful, tyst och avvikande.

Att Dalateatern spelar den just nu skulle kunna vara ett utslag av dåligt omdöme eller bara gott självförtroende.

Dalateatern har nämligen precis avslutat sin mest framgångsrika säsong någonsin. Publiktillströmningen till "Masjävlar" har slagit alla tidigare rekord. De har en publik som sitter som tända ljus i salongen och väntar på att bli underhållen. De väntar inte på polska klassiker.

Men plötsligt slår fällan igen. Gombrowicz! Själva namnet låter som en mycket tung dörr som slår igen. Nu blir det teaterteater! En modern klassiker! Ni kan inte ens stava till efternamnet!

Men att ställa Gombrowicz och "Masjävlars"regissör Maria Blom mot varandra vore inte bara fånigt och löjligt orättvist mot Gombrowicz. Samtidigt borde frestelsen varit stor att fortsätta med nyskriven, lokalt anknuten dramatik, när det visat sig fungera så oväntat bra.

- Är man en länsteater och inte en privatteater så ska man... Ja, annars hade man ju fått göra både Masjävlar två, tre och fyra, säger Anette Norberg.

Kanske delar Dalateatern mentalitet med huvudpersonen Yvonne i Gombrowicz pjäs. Pjäsen handlar nämligen om att GÖRA SOM MAN VILL.

Huvudpersonen Yvonne gör som hon vill. Hon vill inte prata. Hon är ful. Hon bryr sig inte. Alla blir galna. Hon måste dö. Hon äter benig mört. Hon dör.

Det var pjäsen i ett mycket kort sammandrag. Till detta bör fogas att prins Filip av Burgund känner att han måste gifta sig med henne eftersom Yvonne retar gallfeber på honom. Och att det hela utspelar sig vid ett fåfängt och fjantigt hov som hon med sin slappa livshållning och envisa tigande provocerar sönder och samman.

- Det som intresserar mig är kvinnorollen, säger Anette Norberg

- Hon bryter mot konventioner och regler. Hon är en så kallad "besvärlig kvinna". Det handlar om gruppen, om mobbing. Men det är en mer av en saga än socialrealism. En grym saga. Samtidigt väldigt rolig. Som en sorts grym Molière.

- Man kan läsa min tolkning feministiskt. Det handlar om en kvinna som bryter normen. Vad är en fri människa? Kan man vara fri?

p Skulle du stå ut med henne?

- Jag kan ha förståelse för att de övriga blir provocerade. Men hon är ju inget hot mot dem. De försöker fostra henne och hennes enda uppror är att tiga. Allt intresse hamnar på denna Yvonne, det är det som är hotet.

För fem år sedan satte Ingmar Bergman upp pjäsen på Dramaten.

- Jag såg den inte. Det tror jag är en fördel, då är jag inte färgad av tidigare upplevelser.

Skriven 1938 har den blivit något av en modern klassiker. I Polen är den en av de stora pjäserna. Varför är den så bra?

- Den är oerhört välskriven. Innehåller många dråpliga situationer. Pang på rödbetan. Inga långa processer. Som när hon ska dö. Morden planeras med att hon ska skrämmas eller snubbla. Emellanåt är det farsartat, emellanåt grymt.

Att Gombrowicz var extremt intresserad av att bryta normer har Anette Norberg konstaterat i dagböckerna. Och kanske ligger det även i hennes stil som regissör. Hon vill vara drastisk, ta ut svängarna, göra starkt rytmiserade föreställningar.

- Jag vill inte bara vara rolig utan ta fram det som är grymt och obehagligt.

Premiär är planerad till den 21 september.

MARTIN AAGÅRD

Mer läsning

Annons