Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fuglesang tror på Marsresa

Annons

Framåt Mars! är en uppfordrande titel. Aktuell kunskap och forskning kring vår grannplanet genomlyses och förutsättningarna för resan dit diskuteras.

Marsonauten får inte banga för ett års restid med osäker returresa. På plats ska nämligen bränsle för hemfärden produceras. Sandstormar, livshotande kosmisk strålning och 50-gradig kyla kan få skrivbords- planerna på fall.

Ändå planerar ESA, den europeiska rymdorganisationen, för det första fotavtrycket på Mars redan år 2033.

"Jag ser för mig hur vi stiger ner på Mars om tjugofem år, hur självförsörjande kolonier finns där om hundra år", skriver Christer Fuglesang i förordet.

Men stora auktoriteter har haft fel förr. Efter månlandningen 1969 förutspåddes en permanent månbas 1979, Mars skulle ta emot tvåbenta besökare från 1981 och en resa till vår närmaste stjärna skulle förberedas strax efter 2000.

Historiskt sett har alltså Fuglesang fötterna på jorden.

Mars har sin egen kulturhistoria trots att ingen människa ännu satt sin fot där. Ella Carlsson behandlar denna ingående men redogör också för vad som krävs för en tur dit och hindren på vägen.

Hon har själv erfarenhet av simuleringsprojekt i Arizonas öken och kanadensiska Arktis och diskuterar marsonauternas behov.

Johannes Kepler bearbetade på 1500-talet Marsobservationer till nyttiga formler som fortfarande används för beräkning av planet- och satellitbanor.

På 1600-talet bestämde en fransman marsdygnet till 24 timmar och 40 minuter - en miss på några futtiga minuter.

När en italienare 1877 upptäckte linjer på Mars yta och tolkat dem som "canali" drog snart den förmögne amerikanske amatörastronomen Percivall Lowell igång forskning där han trodde sig kartlägga hela 500 kanaler och bjöd vidlyftiga teorier om marsianers liv i kanallandet.

Ett skräckexempel på hur tron kan styra vetandet. Lowell är nog portalfiguren för mytbildningen om gröna antennförsedda marsianer. Inte förrän 1964 kunde marsianerna helt dödförklaras.

Då hade en amerikansk satellit skickat hem 21 kanal- och marsianfria bilder från planeten. När en landare 1976 tog markprover direkt från Mars yta kunde det, efter avancerade labbanalyser, definitivt konstateras att alla kända tecken på liv saknades.

Kunskapen om Mars växte lavinartat men expeditionerna tog, av ekonomisk-politisk nödvändighet paus under några decennier. Dock fanns drygt 50000 arkivbilder att analysera.

1997 placerade USA en landare med en rörlig robot på Mars yta. Den hade visserligen bara några få meters aktionsradie. Data, med bland annat 10000 bilder, skickades till jorden under några månader.

Just nu finns fyra amerikanska direktleverantörer av data, antingen i omloppsbana runt planeten eller på ytan. Mest avancerade är de rullande rymdbilarna Opportunity och Spirit som, sedan januari 2004, kört kilometervis i den sterila terrängen.

Europeiska Mars Express sänder hem högupplösta stereobilder kontinuerligt. Och nu har vatten upptäckts och spekulationer om möjligt mikroliv under ytan har satt fart.

Totalt har närmare 40 expeditioner haft sikte på grannplaneten men fler än hälften har gått över styr.

I år sker en landning på mars nordpolsis.

Planer för bemannade färder diskuteras nu livligt i både USA och Europa.

ANDERS TIDSTRÖM

Mer läsning

Annons