Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från utanförlandet

Annons

David Engström gick bort 2004. Han var född 1933 i Stockholm, växte upp på Söder, och han drogs både till konsten, musiken och teatern.

Till sin egen förvåning kom han in på Konstakademien, men det sägs att en professor avrådde den redan då ytterst originelle målaren Engström att studera vidare med orden "behåll din egenhet - bevara dig själv".

Inte långt därefter, 1963, valde David Engström att lämna storstadslivet för att flytta till Tällberg.

Under senare år förde han ett lika bohemiskt självförbrännande som isolerat liv i gamla skolhuset i Siljansbyn Sätra.

Med åren fick han allt svårare att genomföra en utställning.

Det är nu tio år sedan ett urval av alla målningar som hopat sig i ateljén visades i Rättviks kulturhus.

Den nyöppnade minnesutställningen vill påminna om ett egensinnigt konstnärskap med få motsvarigheter i svensk nutidskonst.

Att försöka placera in David Engström i någon -ism är lönlöst. Men utan tvivel är Engström en framstående företrädare för outsiderkonsten, skriver Rättviks kulturchef Märta Kallur i katalogen - den konst som den franske konstnären Jean Dubuffet kallades Art Brut, särlingarnas rena, råa konst.

Om man ser till det barnsligt omedelbara uttryckssättet var David Engström en naivist, men långt ifrån folkmålarnas idyll.

Främst var han expressionist med sin vilda färgskala och sättet måla i tjocka lager.

När färgen inte räckte som uttryck har han byggt på med sådant som fanns till hands - hårtussar, skräp, förbrukade föremål, ofta i en frånstötande och oroande mix.

Färgskalan är febrigt uppdriven, svärtan avgrundsdjup.

I den nerviga vandringen i det undermedvetna återkommer vissa figurer oftare än andra; människoliknande varelser med gåtfull blick, ibland med ångestsvarta ögonhålor, fåglar som någon gång kan te sig poetiska, men som oftast lurar med galna upptåg och vassa näbbar.

Bilderna är fyllda med oväntade inslag, både känsliga och råa.

Men de har faktiskt också en hel del humor, om än av det bistra slaget.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons