Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från film till gnistrande show

/
  • I åtta månader har Borlänge musikteater repeterat Singin in the rain. I går kväll var det äntligen dags för premiär.
  • Don (Emil Bewö) och Kathy (...) blir förälskade på scenen.
  • En utmaning har det varit för Borlänge musikteater att ta sig an filmhistoriens kanske mest omtalade dansfilm Singin in the rain.

Ytterligare ett kliv uppåt i kvalitet och utförande tar Borlänge musikteater med Singin in the rain som igår hade premiär på Maximteatern. Allra mest imponerade de gnistrande kostymerna, tyckte vår recensent.

Annons

I år har Borlänge musikteater tagit sig an Singin' in the Rain med allt vad det innebär av 20-talskostymer, stepdans och gamla musikalklassiker. För den oinvigde gjordes den från början som amerikansk musikfilm från 1952. Berättelsen utspelar sig 1927, precis när de första ljudfilmerna kom, och handlar om stumfilmsstjärnan Don Lockwood, hans motspelerska divan Lina Lamont och danserskan Kathy Selden.

Don och Lina får uppdraget att spela in talfilm men problem uppstår när Lamonts röst inte riktigt går hem på vita duken.

Föreställningen inleds snyggt på filmpremiärens röda matta med fotoblixtar och stora klumpiga radiomikrofoner.

I korta rappa scener med effektfull scenografi med filmprojiceringar på en backdropp rullas sedan berättelsen om Don, Lina och Katy upp.

29-årige Emil Bewö från Rättvik som gör huvudrollen Don är veteranen i sammanhanget. Han har bland annat dansat på Operan, Oscarsteatern och Berns och har dessutom själv koreograferat musikal tidigare. Hans sånginsatser är tyvärr inte riktigt övertygande även om de flesta nummer, bland annat Singin in the rain som avslutar första akt får klart godkänt. Imponerar stort gör han dock i kvicka dans- och stepnummer som Greta får veta tillsammans med sin trogne sidekick Cosmo Brown, spelad av Kjell-Olof Matsson.

Håkan Loman verkar vara komisk till sin natur och blir rolig bara han rör sig över scenen i sin roll som regissören Roscoe Dexter.  Men den som överraskar mest som humoristisk begåvning är Cecilia Bos (Lina Lamont) med sina fullkomligt världsfrånvända divalater och bräkande storstadsdialekt.

I en förlösande scen blir samspelet mellan henne, Håkan Loman och talpedagogen som görs av Linda Lystedt till magisk komik. Tajmingen är perfekt och publiken kvider faktiskt av skratt.

Isabelle Kågström är visserligen trygg i sitt skådespel men verkar drabbas av nervositet som tyvärr en aning går ut över sången.

För varje gång jag har sett Borlänge musikteater tycks de ha mognat en aning och växt till sig ett snäpp. Från Ronja Rövardotter till Singin in the rain via bland annat Alla shook up som sattes upp förra året är steget stort och Borlänge musikteater placerar sig med Singin in the rain så nära en professionell uppsättning som man kan vänta sig av en amatörteater.

Skådespelet sitter och musik, dans och scenografi är snyggt och tryggt utfört (även om jag saknar den levande orkestern i All shook up).

Glittrar allra mest i höstens föreställning gör kostymerna. Gudrun Svensson har gjort ett fantastiskt jobb med allt ifrån tidstypiska charlestonklänningar till stumfilmens 1700-talskostymer.

Det är bara att gratulera till en föreställning som levererar underhållning på hög nivå - för öga och öra.

Mer läsning

Annons