Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Framtiden för hundra tusen människor diskuteras i Tällberg

Annons

Den grupp ledare, humanister och forskare från olika områden som just nu träffas i Tällberg är av den digniteten att den borde föranleda protester av en djupt upprörd antiglobaliseringsrörelse.

Mycket inflytande på ett ställe. De är anmärkningsvärt centralt placerade i sina organisationer - flera fullt ut globala företag, FN, frivilligorganisationer och inom politiken - och verksamma i den frontlinje där nya teorier och strategier tar form.

Konspiratoriskt lagda kritiker skulle påstå att det är just företeelser som den i Tällberg som sätter en överordnad, kapitalistisk agenda - bortom politikens räckvidd.

Just politikens räckvidd utgör årets väl förberedda tema. "Vad borde styras globalt?" är rubriken. Och det är ingen tillfällighet att den är formulerad som en fråga.

Stiftelsen bakom seminarierna (som kan ses som ett formaliserat sätt att vårda ett nätverk. Spindeln heter Bo Ekman) hämtar näring ur Siljansbygden, ur det fokus på musik och upplevelser som Musik vid Siljan skapar.

Internationellt verksamma seminariedeltagare, som har mängder av andra möjligheter, andra inbjudningar, kommer gärna tillbaka, som en följd av platsens historia och starka kultur.

- Det här är inte Disneyland. Det är djupt autentiskt, säger Ged Davis och slår ut med armen nedåt Siljan till, när tidningen möter honom i koralstugan på Långbers.

Davis är chef för Shells scenarioplanering. Eftersom Shell har över 100 000 anställda i 140 länder är den mjuke, nästan undflyende Davis en man med ovanligt stor makt.

Han är en målare av världsbilder.

Redan när Davis diskuterar lokal identitet rör han sig med nyckelbegrepp. Sedan några år bollar prognosmakare, trendgurus, framtidsforskare och företagsstrateger med begrepp som lokal, global och allt oftare glokal (möjligheten att i en helt annan omfattning än tidigare, utifrån sin lokala förankring, agera på en global scen eller marknad).

Diskussionerna i Tällberg är ingalunda snävt företagsknutna. De spänner över politik, etik, socioekonomi, värderingsförskjutningar, utbildning och många skulle förvånas över hur litet ekonomistisk och hur mycket holistisk diskursen är.

Det anas något av en uppgörelse med den tidsanda som kulminerade i IT-bubbla och i vilken svaret på alla frågor stavades m-a-r-k-n-a-d eller I-n-t-e-r-n-e-t.

- The simple economics. Det gick för fort. Företag glömde bort att människorna förväntar sig att politikerna ska leverera rättvisa och jämlika samhällen.

- Samhällen måste ha ett hjärta. Tillgänglighet för alla blir avgörande i framtiden, sammanfattar Davis.

Den enkla ekonomin blev en följd av den post-kommunistiska känslan av frihet och enhet i världen efter 1989. Avregleringar hanterades många gånger dåligt.

- Frågan är vad vi kan lära oss av det. Den ena gruppen står nu och säger "Vad var det jag sade? Vi skulle aldrig privatiserat" och den andra säger "Vad var det jag sade? Privatisering måste ske på rätt sätt".

Davis grundhållning är svår att ringa in, eftersom han hellre ställer frågor än ger svar. Men han anser att det finns mycket starka argument för fortsatt avreglering i den risk för byråkrati, ineffektivitet och dålig service som finns inbyggd i den offentliga sektorn.

- Överallt där marknaden avsocialiserats har det blivit tjänsteexplosioner. Se på telekom! Men brukarna kan också komma att drömma sig tillbaka till en tid när anställda kände en stolthet i att vara tågkonduktör och operatörerna hade sådan bemanning att servicen var jättebra.

- I dag drömmer inte unga om att bli lokförare, som jag gjorde. Och en personaltäthet som den för några decennier sedan har inte någon organisation råd med.

Framtidsdiskussionerna i Tällberg är inte vetenskapliga och låter sig inte fångas i bokföring, ekvationer eller teoretiska modeller. I Shells scenarioplanering skriver Davis om "bilder", "berättelser" och "intuition".

Lösan grund, alltså. För att det måste vara så.

- Beslut bygger på mer eller mindre starka antaganden. En så stor organisation som Shell bör berätta vad den utgår från.

Transcendens är rimlig.

- Vi gör scenarier över möjliga utvecklingar och frågar oss vad vi skulle göra i världen om den gestaltade sig på det ena eller andra sättet och om vi i så fall gör rätt saker i dag.

I rullande scenarioplaneringen, av vilken den senast uppdaterade versionen presenterades för seminariet i lördags, tecknade Davis ett i huvudsak hotande scenario mot ett mera hoppfullt.

Den ena kallas "The Business Class" och speglar en värld som domineras av eliterna från politik, näringsliv, organisationer med mera, en elit med likartade värderingar. I detta scenario finns ett demokratiskt underskott.

Det andra huvudspåret kallas "Prismorna". Världen speglar en decentraliserad utveckling där grupper, organisationer, nationer utvecklas på egna villkor i ett mer nätverksliknande mönster.

- Scenarierna omsätts alltid i förhoppningsvis intelligentare beslut i dag. För företaget handlar det om överlevnad och lönsamhet - lönsamhet för att det kan leverera det människor vill ha.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons