Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förvirrad i New York

/
  • Carrie Bradshaw eller Sarah Jessica Parker? I bland är det förvirrande att leva inuti fiktionen i New York.

Annons

De flesta svenskar som kommer till New York pratar om det märkliga i att leva inuti fiktionen. Där bodde Diane Keaton i ”Annie Hall”. På den där gatan promenerade huvudpersonen i ”Leviatan”. Där i hörnan ligger Tortilla Flats, är det inte där som tjejerna i sex and the City blir fulla på Margharitas?

Ibland blir det helsnurrigt. Sarah Jessica Parker, skådespelerskan som gör huvudkaraktären i Sex and the city, bor några gator upp från oss. Häromdagen bevittnade min fästman hur en Sex-and-the-city-sightseeing-buss (jo det finns sådana) full med damer missade fru parker med hundra meter. De var fullt upptagna med att mumsa cupcakes på Magnolia Bakery, en annan berömd plats i TV-serien.

Jag har köpt nya skarpare glasögon så att jag inte ska missa några kändisar. Hittills: Lou Reed, Paul Rudd med privatglasögon och barnvagn, samt den rödhåriga i sex and the city.

Det känns lite som ett lajv. Man skaffar sig attribut som man tror att man ska ha här i New York (har dock ingen hund än) och så går man omkring och leker New Yorkare. Joggar i Central Park. Pratar Amerikanska (även om de flesta New Yorkare i själva verket är lite dåliga på just det). Beställer deliverymat och lämnar bort tvätten.

Jag har försökt hitta en tvättomat där man kan tvätta sina kläder själv men har misslyckats. Det är visst för snofsigt för sånt i våra kvarter. Här bor liksom världseliten, alla har alldeles för viktiga uppgifter och arbeten för att slösa tid på något så trivialt som tvättning. Eller matlagning, eller städning heller för den delen. Folk målar inte ens naglarna själva här.

Vi hyr en liten tvåa i andra hand. ”Här är numret till städerskan”, sa vår hyresvärd. Städerska, fnys, vi tar hand om vår egen skit ( eller åtminstone lever vi i den), tyckte vi. I smyg gottade vi oss lite åt att vi är svenska hedersknyfflar som inte nedvärderar stackars mexikanskor till att svabba våra 40 kvadrat. Sen kom vi på att någonstans långt ute i Queens sitter säkert en arg städerska och är sur för att ha missat ett jobb och därmed en del av sin inkomst.

Det är inte lätt att göra rätt. Men nej, det blir faktiskt för skumt. Vi tog de där 100 dollarna som städerskan kostar i månaden och köpte en dammsugare på Bed, Bath and Beyond istället. Någon ska väl jobba med att tillverka dammsugare också.

Andra vardagssvårigheter: dricksandet. Det är inte som i Sverige där drickskulturen innebär att garnera restaurangnotan med 10-15 % om man är nöjd med maten och servicen.

Här blir bartendern uppenbart förbannad om man missar att lägga den obligatoriska summan en dollar extra per drink. Akupressören blir glad för dricks, men inte arg om det inte blir nån. Vill man bli tryckt på rätt punkter nästa gång man kommer tillbaka gör man dock bäst i att pynta upp en extra tia. Man vill ju inte få men för livet.

Frisören vill ha dricks, men inte den som säljer saxar, schampo och peruker.

De flesta som jobbar inom serviceyrken här har en minimal grundlön, dina drickspengar är de som avgör om det ska bli några skor till barna i vinter eller inte.

Just nu sitter jag och väntar på en Mr Yu som ska komma och stämma mitt nyinköpta piano.De stora starka männen som baxade in pianot i lägenheten fick 10 dollar var, det är tydligen praxis vid flytt av tyngre möbler. Men vad dricksar man egentligen en pianostämmare?

Det är väl ställandet av såna frågor som skiljer turisten från den bofasta. Själv fortsätter jag på mellanläget ett tag till och lajvar vidare här på ett regnigt Manhattan.

I SPALTEN:

Fem i topp

De här är bäst på musik just nu:

Amy Winehouse

Först tänker man, vad är det egentligen för kul med att försöka göra musik exakt som den gjordes för 45 år sedan? Men sedan kan man inte förneka att det är något med Amy som känns helt modernt och oumbärligt.

The Pipettes.

Se ovan. Och nästa vecka får jag åka med dem på förbandsturné i Europa. Det kan omöjligt bli bättre.

Sahara Hotnights

Sahara Hotnights blir bara bättre och bättre för varje skiva. Nu släpps gumrockiga, coola mjukisskivan ”What if leaving is a loving thing”. Hur ska de kunna toppa det här?

Ladybug transistor

Jag har alltid älskat soundet, men tyckt att de är lite för….vaga? På nya albumet ”Can´t wait another day (släpps om ett par månader) har de börjat göra rediga låtar, och Gary sjunger så at man blir ledsen och glad. Som man vill bli.

Ison och fille

”Vad är det för mode?”. Det här kan inte bli annat än vårens hit. Bästa textraden: Varför håller du på varför har du kläderna på”. Hahahahaha.

Mer läsning

Annons