Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förutsägbart, Ebba Gold

Annons

Dessvärre är Ebba Gold just det. Redan i första låten Ung och kåt, är de precis så posiga och partyrockiga som de ska vara. Riffen ligger i 150 och elgitarrerna är distade så att öronen gör ont. Precis som det ska vara. Men det är också där som Gold brister. Visst är det underhållning på topp, och publiken studsar i takt, men det är ändå svårt att se den riktiga Thåströmen i deras musik, det känns mer amerikansk highschoolskate än ungdomsgård i Rågsved.

Framförallt i Imperietlåtarna, som till exempel i Var är vargen, blir det smärtsamt uppenbart att Thåström fortfarande ligger mil före i originalitet och karisma. Det luktar mer Ålandsbåt än rebellrock.

Lyckligtvis lyfter spelningen halvvägs igenom, mycket tack vare basisten Pettas väloljade väckelsesnack mellan låtarna och välrepeterade allsångsbreak.

Du ska vara president triggar rejält och när de första tonerna till en av mina personliga favoriter, CC Cowboys brölar ut över golvet blir jag till och med positivt överraskad. De lyckas hålla tillbaka gitarrerna, låter låten tala för sig själv och mynnar ut i ett maffigt publikbröl under refrängen. Till och med mina egna stelopererade recensentfötter stampar i takt. Det går inte att undgå, Ebba Gold ÄR party och när de avslutar huvudakten med punkens Bohemian Rhapsody, Die Mauer, så sjunger och viftas det till och med i baren.

Efter ett kort break där bandet inte ens bryr sig om att gå av scenen, så tar den ständigt eyelinerprydda sångaren fram en akustisk gitarr och tonerna av Mental Istid minglas, och dessvärre nästan drunknar, i sorlet från golvet. Den hesa rösten sitter som smäck och emovibbarna brusar. Illusionen brister å andra sidan totalt av att de andra bandmedlemmarna springer runt bakom honom med ölflaskor och hejar på publiken.

Kvällen avslutas med Staten och kapitalet (egentligen är det en låt till efter den, men det är bara en parentes) och 700 förtryckta små svenskar får äntligen vråla ut sitt hat mot allt och alla. Thåström är balsam för själen, oavsett hur det framförs.

GUSTAV JOHANSSON

Mer läsning

Annons