Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fortsatta rallarsvingar från Persson

/

Annons

Fichtelius kamera verkar ha fungerat som en emotionell avskrädeshög för Persson. Om han inte i offentligheten, när frustrationerna faktiskt inträffade, kunde få ge uttryck för sina känslor, kunde han åtminstone gotta sig åt att de i en framtid skulle fara som hest kraxande korpar över tidningssidorna.

Om samarbetspartiet mp: "stöddiga, otrevliga, lögnare". Om Maud Olofsson: "Jag måste ha någon med mig när jag träffar henne så att hon inte efteråt ska kunna hitta på vad som helst om vad jag sagt".

Om Palme: "Jag kommer aldrig att bli en plakatpolitiker". Om Schyman: "Ingen bra självbild". Om Winberg: "Hon har inte gjort några större politiska insatser".

Om Pagrotsky: "Illojalitet utan motsvarighet i vår tid". Om EMU-skepsis: "Djävla kamrersfasoner". Om mobiltelefontäckningen i Sverige: "Djävla U-land".

Det är väl, tyvärr, bara kungen som Persson inte sågar, vad än kungen säger om Bruneis diktators "öppenhet" och "närhet till folket".

Vi börjar kunna de här programmen nu. Det är en tämligen ytlig, kronologisk rundmålning Fichtelius ägnar sig åt, med mängder av arkivmaterial ur SVT:s fatabur.

Och sedan kommer klippen över till intervjuerna där Persson lägger ut texten, till exempel om att han egentligen var gift med sin hustru Annika fem-sex år längre än han bort vara, av hänsyn till partiet och regeringen (!).

Följdfrågorna är få. Men i det här tredje programmet satt åtminstone inte Fichtelius och Persson och skrockade tillsammans, så där uppenbart gemytligt som i det andra avsnittet.

Tematiskt är det förstås märkligt att inte säga ett ord om den 11 september 2001, men det är ju ett program kvar. Något nytt i sak?

Njae, att det var stora konvulsioner i s inför EMU-valet var väl allmänt känt. Nu kom programmet att fokusera på en av de konstrande ministrarna - Pagrotsky - när jag minns exempelvis Ulvskog som betydligt mer framträdande på nejsidan.

Hon var ju det enda statsråd som debatterade med en företrädare för ja-sidan, med Marit Paulsen här i Falun.

Men Pagrotsky, som Persson uppskattade för sina kvaliteter som intellektuell, var näringsminister när han kom ut som nejminister (och eventuellt saboterade Ja-kampanjen genom att ständigt dyka upp på de orter där Anna Lindh skulle tala).

Persson konstaterade att Pagrotsky inte sysslat så mycket med ekonomiska spörsmål i sin politiska karriär, åtminstone "inget tungt", med Perssons språkbruk.

Att då publicera en artikel med sina argument mot EMU som första prestation på det ekonomiska området fick Persson att gå i taket.

När Pagrotsky sedan också såg till att texten publicerades på regeringens hemsida fick det vara nog för Persson, som kallade Pagrotsky "fräck", kvickt lyfte ut texten och införde munkavlepolitiken.

Men Perssons eget agerande i EMU-frågan hade sannerligen inte borgat för ett långsiktigt och förtroendeingivande opinionsarbete för ja-sidan. Fichtelius kunde i det tredje programmet visa en utveckling som påminde om turerna när fjärdealternativet Persson blev vald till partiordförande.

Det var nej, nej, nej och åter nej 1997-2001, när han i november detta år, från en klarblå himmel blixtrade till: "Jag är för naturligtvis".

Efter valet 2002 hade Persson vid ett tillfälle diskuterat med Anna Lindh att lämna över stafettpinnen till henne. Då hade hon slagit frågan ifrån sig.

I EMU-valrörelsen fick hon agera draglok och kom att bygga en allians också med de stora och internationellt verksamma företagen, vilket Persson fann naturligt.

En presskonferens med Ericssonchefen Carl-Henric Svanberg väckte våldsamma reaktioner hos s konservativa vänsterfalang, och Persson ansåg att påhoppen på Anna Lindh gick alldeles för långt.

Han kan ha avsett texter som den på Dala-Demokratens ledarsida, skriven av Göran Greider:

"Ja-kampanjen liknar mer och mer en ångvält. Den rullar ut från Stockholm, tankad med bränsle från partihögkvarter, lobbygrupper, alla de stora organisationerna. I hytten trängs Anna Lindh och Carl-Henric Svanberg".

Greider trodde för sin del att ångvälten skulle hamna på Dalälvens botten.

"Svinaktigheter - de finns i klippen", sade Persson.

Mer läsning

Annons