Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Försvarar prostitution

Annons

Det är en långt ifrån politiskt korrekt bok. Max har kontroversiella åsikter. Det borde finnas statliga bordeller och vara lagligt att köpa sex, menar han. Inte bara för handikappade utan också för de som kanske vill satsa allt på jobbet och inte har tid för ett förhållande.

Johan Nordansjö har en hel del likheter med Max. Han är själv cp-skadad, är lika gammal och har liksom Max just avslutat en framgångsrik idrottskarriär. Dessutom har han kritiserat sexköpslagen. Även om boken är fiktion är det alltså uppenbart att Nordansjö delar många av de åsikter som Max för fram. Vad som i övrigt är självbiografiskt tänker jag inte luska i.

Nordansjö skriver enkelt. Språket är torftigt och påminner om dagboksanteckningar. Gestaltningen haltar. För säkerhets skull talas det om och understryks för att inget ska gå läsaren förbi.

Jag studsar på Max beskrivningar av tjejer han möter. Allt från assistenter till gamla skolkamrater. Det första han ser är alltid deras kroppar som omedelbart väcker hans lust. Efter ett tag är jag förbannad på det som verkar vara cynismer av samma slag som inställningen till prostitution.

Max menar att de prostituerade borde kallas "sexarbetare" för att höja statusen på deras arbete. Det låter som när de som städade toaletterna på Stockholms centralstation skulle kallas lokalvårdare.

Plötsligt fick arbetet en annan klang för den som inte visste vad det innebar. Men i praktiken handlade det fortfarande om att skura bort skit och piss från kakelgolven, tillsammans med en och annan kanyl som använts av de "sexarbetare" som Max talar om.

Efter ett tag förstår jag något av Max desperation. Eller rättare sagt - jag förstår att jag inte kan förstå den. Som ickehandikappad, utan talsvårigheter, utan rullstol kan jag inte sätta mig in i hur det är att vara 32 år och aldrig ha haft sex med en tjej.

Det som verkar som pubertal och barnslig sexfixering blir till något annat. Att inte se möjligheter till sex, på annat sätt än att betala för det, måste vara ganska hemskt. Men jag delar inte de slutsatser Max drar. Han tycker att det är okej att köpa sex eftersom han tror att det finns de som frivilligt säljer det. Det tycker och tror inte jag.

Jag kan heller inte se sex som en mänsklig rättighet. Det kan med all säkerhet vara svårt att leva utan, men det betyder inte att någon därför ska ges rätten att kränka en annan människa.

Max reser så småningom till Thailand med sin kompis Emma. Där köper han sex av thailändskan Yoko. Och här blir det helt enkelt för mycket.

Emma och Max framstår enbart som rika västerlänningar som utnyttjar en fattig människas situation. Att själva akten beskrivs ingående och med många detaljer gör inte saken bättre.

Max vill bara ha sex med någon som säljer det frivilligt, påstår han. Men hur vet de att Yoko inte är tvingad? Max frågar sig själv det här efteråt med en naivitet som är slående.

Bokens styrka är att den skapar en förståelse för hur det är att vara handikappad. Det finns också ett driv i berättandet. Men den sak Max talar för - legalisering av sexköp - faller platt till marken.

Till sist träffar Max faktiskt en tjej i Sverige som har sex med honom av fri vilja, utan att ta betalt. Och när allt kommer omkring är det så det måste vara, även om det kanske kan vara svårt att uppnå för en del människor. Sex handlar om känslor, inte om pengar.

FREDRIK BORNESKANS

Mer läsning

Annons