Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Första långfilmen visad

Annons

Kärntruppen i det gäng som förra sommaren spelade in filmen "En saga om Liv" i Falun och dalaskogarna runt omkring finns på plats i biografen Myntet i Avesta. På plats finns naturligtvis även regissören Daniel Wallentine, som vunnit videofestivalen i Avesta flera gånger med sina kortfilmer, men som nu är här för att "smygvisa" en kopia av sin långfilmsdebut.

- Jag började spela in den här filmen efter det att jag blivit antagen till skolan, så det är ingen på DI som har sett den än, berättar Daniel Wallentine.

Hur fick du idén till filmen?

- Alla har ju sina små livskriser. Alla sådana här filmer föds väl ur sådana livskriser, ur tankar om livet och döden. Och det är ju därför jag gör film...

I maj förra året fick Daniel Wallentine besked om att han som yngste regissör någonsin kommit in på DI:s regilinje.

- Jag sökte på en del film som jag gjort tidigare. Men det är oerhört många faktorer som avgör om man blir antagen eller inte. De kollade in oss när vi filmade och så där.

Eftersom Wallentine var sisådär tio år yngre än de regissörer som brukar antas till just regilinjen, så synades han extra noga i sömmarna i samband med intagningsprov och intervjuer.

- Ja, visst var det så. Jag kallades in speciellt till huvudlärarens kontor, och det var världens psykologiska genomgång om vad jag vill och varför jag vill göra film.

Det första läsåret på DI är på väg mot sitt slut, och året som gått har varit synnerligen hektiskt för den unge regissören från Leksand.

- Jag gör film precis hela tiden. Nyligen har jag för första gången fått göra en 16-millimeters "noir"-film som jag är väldigt stolt över, faktiskt.

Daniel Wallentine berättar att han ett tag jonglerade fyra olika filmproduktioner i luften på samma gång, och i höstas gjorde han dessutom klart "En saga om Liv" på ledig tid vid sidan av studierna i Stockholm.

- Det var ett jäkla jobb att åka hem och redigera den här filmen samtidigt som jag skulle gå i skolan där nere.

Att regissörer som i 30-årsåldern antas till någon av DI:s filmutbildningar hunnit med att göra kortfilm i mängd är kanske inte så konstigt. Men att som Daniel Wallentine bara vara 20 och ändå ha hunnit med att spela in en långfilm före skolstart måste väl ändå vara ganska ovanligt. Eller... ?

- Jo... det är det väl kanske. Men vadå... Josef (Fares) i klassen över mig hade väl hunnit göra ett 50-tal kortfilmer innan han kom in.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons