Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förnyad Rättviksdans

Annons

Många gånger är texterna till polskevisorna också underordnade melodierna. Kanske kom orden till bara för att man lättare skulle komma ihåg en bra danslåt. Det hindrar inte att texten kan vara riktigt knasig. Här är några stackars gossar som jobbar: "Den ene kör, den tredje drar, den fjärde efter med piskan."

Vad den andra gossen gör förtäljer inte historien. Gissa om det är lätt att lära sig den texten? Tungan snubblar, eller hjärnan.

Tungan är förresten en intressant muskel. Sätt fingrarna under hakan och känn på stället där tungan börjar. Massera runt käken, massor av muskler där, påminner Sofia.

En trappa upp i huset berättar tangoläraren Cristina Ramirez om alla musklerna under framfoten. Spänn dem, när du lyfter foten, så blir trampdynan riktigt duktig och inte bara något platt att stå på!

Det finns alltså många tillfällen här att möta och lära känna sig själv, även om man kommer för att bli en annan: En som vet hur man håller i en fiol eller omfamnar en dam till musik, för att bli en bättre dansare, eller en mindre ensam människa.

Tango är en social dans, säger läraren Tommy Persson, när det är dags att byta partner. Man måste kunna dansa med vem som helst. Men i Argentina får man inte smyga sig på bakifrån och bjuda upp! Där bestämmer damen vem hon ska dansa med. Fångar man inte hennes blick, är det ingen idé att gå fram.

På ett tangogolv finns så mycket av rädsla. Mannen lurar på vad han ska göra, och vilken fot står hon på nu? Står hon på vänster, får han ju inte föra henne åt det hållet, då skulle hon ramla. Och kvinnan i sin tur väntar spänt, vad tänker han hitta på, vad vill han att jag ska göra? Tänk om jag gör fel.

Tommy försöker skruva ned elevernas frustrationer. Tango är kärlek och känsla. Gör det enkelt.

Festivalens första kvällsdans var i Boda i måndags. Kungens och drottningens roll spelades av Mats Bäckstam och Gunilla Landmark, som vackert bodaklädda lärde ut Bodapolska.

På golvet snackades det utöver dalmål engelska, tyska och stockholmska. Publiken är densamma överallt hela sommaren, bilarna går runt i Hälsingland och Dalarna. Ett inslag av entusiastiska nybörjare brukar märkas, och de har god nytta av veteranerna.

När kvällsdansen drog i gång i Vikarbyn på tisdagen, blev det en första verklighetsprövning för många kursdeltagare. Trångt, trivsamt, ofta procession i dubbla ringar i stället för dans. Så plötsligt, fem meter med omdansning i saligt samarbete med Rättviks spelmanslag!

Längst fram i lysande blått spelade unga Marina Kallur, samma kväll belönad med 8 000 kronor från stipendiefonden Blånn-Olles minne. Priset delades ut i fullsatta Sturladan på Hembygdsgården vid spelmanslagets konsert med Orelåtar.

De finsnickrade Orelåtarna gör sig absolut bäst på några få fioler, då detaljerna kan lysa och glimma. Johnny Bäckströms ensamma fiol och Sammeles-Annas brudpolska från 1855 blev just ett sådant minne att bära med sig.

För övrigt vill en danskunnig publik helst inte sitta och lyssna på ett spelmanslag. Varför inte dans och konsert? Några stolar runt väggarna hade varit nog och så det inbjudande golvet.

Utanför Rättviks kulturhus vid gågatans början ligger en stor sten, en bollsten. Stenarten kallas konglomerat och består av olika stenar, grus och sand som först slipats i rinnande vatten och sedan bakats ihop för hundratals miljoner år sedan. Inlandsisen bröt loss bollen, kanske i södra Härjedalen och förde den till Dalbyn i Ore.

Den här bollstenen kan få vara en bild av Rättviksdansens konglomerat av musik och danser och människor som rört sig mellan landskapen, precis som brudpolskan Hans Dahlfors komponerade just i Dalbyn i Ore socken, samma polska som Timas Hans fångade och förde vidare tillsammans med iakttagelsen, att spelmannen måste ha varit särdeles förtjust i Anna som giftes bort med en annan man. Nu spelas den överallt. Stenen påminner också om Rättviksblandningen av dansare från hela världen, om konglomeratet av tango, bugg, foxtrot och schottis på fem dansgolv kväll efter kväll, blandningen av unga och gamla, traditionellt och nyskapande.

Den förnyelse och föryngring som jag efterlyste efter förra Rättviksdansen blev verkligen av.

I kväll inbjuder ungdomar från Hälsinge låt- och sångverkstad till konsert med dans i Folkmusikens hus och Meshanga från Söderhamn spelar i Rättviksparken.

På fredag spelar både Bollnäsbygdens vilda spelmanslag med musiker i alla åldrar, och salsabandet Latin Kick från Bollnäs. Det heta Gävleborgs ungdoms folkband kan man dansa till både på fredag och lördag. Lortbäckerz med en fräck blockflöjt (Kristine West) finns bland alla som uppträder på Storgatan och Torget på fredag eftermiddag.

Och tangoälskarna får levande musik i år: Piano, bandoneon och gitarr i Tango platense med argentisk musik.

ANNE BRÜGGE

Mer läsning

Annons