Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Formsäkert av Åkesson

Annons

"Jag har liksom upptäckt en ny värld på sistone" skriver Gagnefsbon Åke Åkesson och visar gatubilden från ett rullstolsperspektiv:

"Man vill att vi ska köpa

maxburgare

risifrutti

värmlandskorv

mysdress

nattlinne

jumpaskor".

Det handlar om bockar med anslag som står i vägen på trottoaren. Och försöker man flytta bockarna klämmer man fingrarna.

Vardagsrealism med stor humor som för tankarna till en annan Åkesson, Sonja. Den synliga enkelheten är svår att lyckas med.

Men egentligen tänkte jag uppehålla mig kring Åke Åkessons taktkänsla. Den är nämligen slående.

Dikterna har klang och intonering, även vid tyst läsning. Ibland leker han med ljudbilderna, i dikten Mina kära fåglar illustreras fåglarnas ljud med omtagningar och alliterationer

"och den klangfulle

korpen som klongar

från storfuran i bergstupet

kroak, kroak, kroak

djupt i basen

med framskjutet huvud."

Naturen är närvarande, men ofta med en täthet i bilderna som gör giltigheten större än det först uppenbarade sammanhanget. Ibland slutar de i enkla konklusioner om livets bräcklighet och dagen som måste fångas. Men mer vanligt fångas kompositionerna upp av oväntade sistarader och får tyngd och helhet. En väl avvägd bildvärld. Snyggt.

Åkesson rör sig med lätthet över olika ämnen: han skildrar barnet som förundras över världen på farstutrappan, Riddarhyttans röda gruvjord, ett storslaget lappländskt landskap ovanför "turistgettot nere i dalen" och fåglar, vind och spindelnät. Den tvärsäkra formen blir nätet som väver ihop dels alla skilda teman, dels den kluvna grundtonen som pendlar mellan ett slags otryggt, pockande allvars-varsel och stilla lycka.

Säkerheten i språket blir lite statisk efter ett tag, Åkesson hade kunnat våga sig på att experimentera mer. Temat är inte nytt: fåglar, fjäll och brutna grenar får väl anses vara legio i den här typen av egenutgivningar. Men Åke Åkesson tar fasta på den gamla sanningen om att bara man gör något nog bra så spelar det ingen roll om det gjorts förut. Tonen är sympatisk, en känsla av att poeten verkligen vilja förmedla sina upplevelser infinner sig. Han skriver med läsaren, inte till.

Det känns helt enkelt som att man får åka med i rullstolen en bit.

Fakta:

Litteratur Lyrik

DET OSYNLIGAS BETYDELSE?

Åke Åkesson

Bokboden

Mer läsning

Annons