Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Författarnas hatord

Annons

Det finns en massa fåniga ord som man retar sig på. Ofta är det uttryck som upprepas och helt enkelt används för mycket. Nu på sista tiden har det faktiskt varit ordet 'vi'.

Jag tycker att 'vi' används på ett sätt som känns så påträngande och obehagligt. Det är ett medieord som man använder för att inkludera alla. Vid en katastrof kan statsministern eller ärkebiskopen använda ordet 'vi' för att man förutsätter att det finns ett 'vi' som känner på ett speciellt sätt. Till exempel när det gäller sorg. 'Vi' sörjer, säger man. Vilka vi?

Kyrkan använder ordet eftersom de vill dra in alla i sitt sätt att tänka. Ärkebiskopen kan säga att 'nu är vi i en situation där vi alla...' - man måste ofta lägga till alla - '...känner så och så...'. Egentligen presenterar han sin och kyrkans bild av verkligheten, men han påstår att det är allmängiltigt.

Det finns ett slags förtryck i detta. Jag tycker att människor borde använda ordet 'jag' oftare, de borde redovisa sig själva och tala utifrån sin egen utgångspunkt. 'Vi' är ett mediebegrepp som man lätt faller in i. Men en personlig utgångspunkt skulle vara så mycket mer värd. För egentligen har vi ett multikulturellt och pluralistiskt samhälle. Människor kan mötas på ett sannare sätt om man pratar utifrån ett jag. Det där viet är förljuget.

Fotnot: Anna-Clara Tidholm Augustprisnominerades 2004 för barnboken Hanna Huset Hunden.

ANDERS MILDNER

Mer läsning

Annons