Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Författare som har roligt

Annons

Kanske kan man ibland få för sig att författare är tråkiga. Men i går kväll, när Bokens afton firades för tredje året i rad i Falun, visade fem författare att så är det inte.

De fem är alla heta i höst. En av dem, Leif GW Persson, har skrivit den bok som är mest såld. 40 000 exemplar hittills, trodde tidningens kulturredaktör Jens Runnberg, som ledde samtalet med Leif GW Persson.

- Nej, 60 000, bättrade Leif GW Persson själv på. Han förutspådde, på intet vis blygsamt, att siffran är uppe i 150 000 sålda exemplar innan året är slut.

Men han skriver inte för pengarna, garanterade han, utan för att det är roligt.

Däremot erkände han gärna att det "sällan är någon höjdare att läsa andras kriminalromaner". Han avstod inte heller från tillfället att ge sin författarkollega/konkurrent Henning Mankell ett tjuvnyp.

"Han måste ha tagit livet av halva Ystad vid det här laget. Jag hatar karln", suckade Leif GW Persson.

Den bokintresserade publiken fick veta att Leif GW Persson använder sina dagar till att svara i telefon, läsa brev, banta (hittills -40 kilo) och jaga.

Sina böcker skriver han på natten. Sedan går han ut med hunden. Är inte det roligt, så säg?

Stewe Claeson demonstrerade en helt annan inställning till författarkollegor. Han ville hellre tala om dem än om sig själv.

Han gjorde god reklam för unga italienska och unga norska författare. Läs dem, uppmanade han.

Men rätt många kommer nog att envisas med att också läsa hans egen nya bok, Rönndruvan glöder. Huvudperson är biskopen och nationalskalden Esaias Tegnér. Men bokens tema är ytterst allmängiltigt. Den handlar om problematiken kring att uppleva avvecklingen av sitt liv, trots att man fortfarande känner sig ung inuti.

Det finns en sorg när livet håller på att backa ifrån en.

Stewe Claeson påmindes om sina tjugo år i Malung.

- Att komma hit till Dalarna känns som att komma hem, medgav han.

- Du menar väl him, rättade någon i publiken med det rätta västerdalska idiomet.

Ett dalaperspektiv finns naturligtvis också i Lars-Olof Larssons bok Gustav Vasa - Landsfader eller tyrann?

Författaren, som är professor i Växjö, har sysslat med Gustav Vasa i fyrtio år och tagit två år på sig att skriva sin bok. Och haft roligt hela tiden.

Han satte nytt ljus på Gustav Vasa. Jämförde honom med Hjalmar Branting. Gjorde en lov över Göran Persson och kom fram till EU och EMU-debatten.

För Gustav Vasa var Sverige sig själv nog. Någon samverkan med Europa ville han inte veta av. Ett tips till EU- och EMU-motståndarna.

Men dalkarlarna var unionsvänliga, påpekade författaren. På den tiden.

Lars-Erik Larsson tar livet av en hel del myter i sin bok. Gustav Vasa åkte inget Vasalopp, han låg aldrig i hölasset, han flydde inte genom Ornäsdasset.

Men, sa han, det är inte alltid verkligheten som är det viktiga. Myterna kan vara viktigare och dom har gett Dalarna en enorm självkänsla.

Hur får den som skriver böcker sina idéer? Den frågan besvarade Ludvig Rasmusson under Bokens afton.

Och svaret är, åtminstone i hans eget fall - man själ från andra.

Ludvig Rasmusson medverkar också flitigt i radio. På söndag kan han, som vanligt, höras i programmet Godmorgon Världen i P1.

Den här söndagen kommer han att tala om vissling.

Och det uppslaget har han stulit från lågstatustidskriften Det Bästa avslöjade han.

Författaryrket är ett yrke där man kan åldras med värdighet, menade Unni Drougge. Hon bad de i publiken som läst någon av hennes böcker att räcka upp handen. Ganska få händer sträcktes upp i vädret.

Hur många har läst om mig i skvallerpressen, undrade hon sedan. Betydligt fler händer sträcktes upp.

Tidningens chefredaktör Christer Gruhs, som ledde samtalet med Unni Drougge, hade dock läst hennes bok. Den handlar visserligen om ett antal invånare i en by i Skåne. Men Christer Gruhs försäkrade att han kände igen hela bunten hemifrån Björbo.

Unni Drougge ska just påbörja sin åttonde bok. Ludvig Rasmusson har skrivit 24 böcker. De skriver för att det är så roligt. Men varför ska man läsa böcker? Svaren var många i går kväll. För att förstå sig själv. För att se världen. För att lära av historien.

Unni Drougge hade ytterligare ett svar: en man som läser en skönlitterär bok blir en bättre älskare, garanterade hon. Och det är inte dåligt.

EWA WIRÉN

Mer läsning

Annons