Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Föreställning som bryter föreställningar

Annons

Hornton bryter upp föreställningar om hur folkmusik bör eller måste vara. Det är bra. Den fungerar utmärkt för blåskvartett när det är så här kompetenta musiker.

De möttes på musikgymnasiet i Gävle och har i något fall gått vidare till musikhögskola. Nyckeln till varför Hornton når fram är

arrangemangen och de var genomgående lyhörda för genren men ändå spänstigt knotiga många gånger.

Ofta hade arrangemangen en utforskande första del innan

sopransaxofonisten Klas Toresson började melodiföringen.

Talesmannen Petter Findin, vars mellansnack var hårfint ifrån att klassas som riktigt dåligt, och som kanske just därför blev uppskattat, konstaterade att det var svårt att komma ifrån folkmusikgiganternas Hälsingland och

Dalarna "särskilt om man som vi är inklämda mitt emellan".

Första verken, en brudmarsch från Leksand och en polska från By, var rena inställsamheterna. Lyckade inställsamheter. Därpå följde ett block med musik av Petter Findin - Raus raus das Opel, Trumpetvals och Saxförrådet (uruppförande!) där arrangemangen var nära märklighetens gräns och därför spännande. Här var folkmusiken väl inbäddad i... ja, vadå?

I en psalm av Helmer Broman och i Pulle var folkmusikinslagen mer traditionellt närvarande. Toresson var känslig i Majas brudvals och en skänklåt från Hälsingland. I skänklåten överraskade Staffan Findin med ett nästan sårbart trombonspel.

Staffan hade skrivit Korv eller sked med ett långt barytonsaxsolo och en improviserad avslutning där kvartetten demonstrativt gick bort från notställen. Som extranummer bjöds en såväl intrikat som lyrisk Uti vår hage.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons