Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkmusikkrönikan: Varför hymla om Zorns syfilis?

Annons

Nu närmar sig sommarens alla stora musikevenemang med stormsteg. Ett av de viktigaste inom folkmusikgenren är Zornmärkesuppspelningen där man spelar upp för en jury som utser vilka som kommer att få titulera sig Riksspelman. I år sker detta i Västerås där också den första tävlingen med märkesutdelning hölls för 70 år sedan. Men egentligen började det hela tidigare än så. Redan 1910 delades de första Zornmärkena ut på Skansen i Stockholm, och då som deltagarmärke till de 75 spelmän från hela Sverige som konstnären Anders Zorn bjudit in till en riksspelmansstämma. Han hade själv designat märket.

I dag finns det tre valörer; brons, silver och guld, och från och med 2000 är silver- och guldmärkena under några år framåt utförda i äkta metaller tack vare sponsorer.

Vi har mycket att tacka Anders Zorn för, bland annat just detta att han förstod vikten av att bevara de gamla musiktraditionerna. Han ska ha sagt: "Våra spelmän är konstnärer och som konstnärer måste vi ock behandla dem". Jag skulle ibland önska att arrangörer och artistförmedlare i dag hade lite av den förståelsen.

Förutom mitt eget Zornmärke, har jag även en annan relation till Anders Zorn. Jag äger en träkåsa som han ska ha tillverkat, och som kom i familjens ägo genom att min mormor som var sjuksköterska, gick som elev på Mora lasarett just när Anders var patient där. Efter hans bortgång skänkte Emma Zorn en liten sak till var och en som skött om Anders den sista tiden av hans liv, sakerna som ska ha varit tillverkad av honom själv.

För några år sedan gick jag en guidad tur i Zornmuséet och plötsligt uppenbarade sig en likadan kåsa i köket på Zorngården. Skillnaden är bara den att i min kåsa finns inte hans initialer AZ inbrända. När guiden kom fram till att berätta om Anders död, sade hon att det går rykten om att han led av syfilis, men att detta enligt henne är falskt förtal. Eftersom min mormor ju var med och skötte om den store konstnären, visste hon mycket väl vad han led av för sjukdom. Jag förstår inte varför det 80 år senare fortfarande tycks vara så skamligt att tala om syfilis.Varför så mycket hysch-hysch? Nog bör väl ett museum förmedla den rätta historien?

Jag var härom kvällen och lyssnade på Nyckelharpsorkestern som består av sex av de främsta nyckelharpsspelarna just nu. Förutom mycket njutbar musik, var det kul att se dem stylade i kostym och limefärgad enkel dekor. Missa dem inte om de dyker upp i närheten!

Andra tillfällen att inte missa i sommar är. Ransäterstämman i Värmland 6-8 juni, Bodastämman 4 juli och Korrö Folkmusikfestival i Småland 24-27 juli.

MARIA HULTHÉN

Mer läsning

Annons