Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkliv och flygande luvor

Annons

Helmer och Aina Stenberg Masolle var mycket aktiva i Dalarnas konstliv under 1900-talets början. Numera är nog Aina Stenberg Masolle mest känd av de två och det främst genom hennes glada tomtebarn, julkort och sagoboksillustrationer.

Sommarutställningen på Leksands konstmuseum ägnas konstnärsparet och deras barnbarn, skulptören Annika Masolle.

Det var länge sedan Helmer och Aina Stenberg Masolle ställdes ut och Ann-Sofi Topelius, som gjort utställningen, tycker det är dags att uppmärksamma paret på hemmaplan.

Helmer Masolle (1884-1969) var född i Siljansnäs och det var där i byn Björken han slog sig ner med hustrun Aina Stenberg Masolle (1885-1975) efter att de avslutat studierna på Konstakademien.

En timrad gård i dalastil blev navet i deras dalabaserade konstnärskap, även om de också bodde i Stockholm. Gården kommer igen i flera av Ainas populära adventskalendrar, som gavs ut av Sveriges Flickors Scoutförbund 1934-64.

Aina Stenberg Masolle sålde sina egna julkort redan som skolflicka. Det blev början på ett långt liv som illustratör och sagoboksberättare.

De första akvarellerna går i sirlig och läcker jugendstil. Hennes bästa tid var de första decennierna på 1900-talet. Då kom hon bland annat ut med sin egen version av Hans och Greta och hon utvecklade sin egen tomtevärld, där hon ratade griniga tomtegubbar och istället ritade lekande barn med väl tilltagna luvor.

Aina Stenberg Masolle var linjesäker, även om hennes sagoboksillustrationer från 40-talet ter sig blekare. Hon var visserligen inte lika fantasifull och slagkraftig som Beskow eller Nyström, men hennes dekorativa stil gick hem i alla möjliga sammanhang och hon designade allt från tändstickor till servetter och servismotiv.

Helmer Masolle, som kom från fattiga förhållanden, uppmuntrades av Anders Zorn. Han fick en flygande start på sin konstnärskarriär med sitt nationalromantiska måleri och sin porträtteringstalang. Redan som 25-åring fick han uppdraget att måla porträtt på Gustaf V. Därefter följde otaliga uppdrag att porträttera kända svenskar och prominenser i USA och i England, bland andra författaren Bernhard Shaw.

Att en konstnär som var så populär hos sin samtid blivit så bortglömd är intressant, tycker Leksands konstmuseums vikarierande intendent Christel Kraft.

- Kanske föll han mellan stolarna hos kritikerna, han platsade inte riktigt hos vare sig hos de konservativa eller hos modernisternas företrädare, säger hon.

Han målade folklivsmotiv och traditionella porträtt, men hans måleri pekade framåt, särskilt i det häftiga färgvalet, som retade vissa konstkritiker.

Ann-Sofi Topelius visar på porträttet av biskop Billing med den starkröda bakgrunden och den härligt gröna tonen i ett kvinnoporträtt från 20-talet.

- Helmer Masolle var mycket medveten om sin kapacitet och skapade det han ville, konstaterar Ann-Sofi Topelius.

Även om dagens publik inte så lätt faller för folklivsmotiv som Härbre i kvällssol, så finns annat som är lättare att till sig - porträttens levande blickar, energin hos Potatisplockerskan eller spontaniteten hos de små lisskullorna som ivrigt grabbar tag i vildblomstren på ängen.

Att Volvos första öppna bilmodell ÖV 4 var formgiven av Masolle är en kuriositet i sammanhanget. Konstnären, som var biltokig, skapade också Volvo-emblemet.

Barnbarnet Annika Masolle bor numera i London, men vistas ibland i gården i Siljansnäs.

Hon började som keramiker och i utställning på övervåningen visas tidigare skulpturala objekt i stengodslera. Många av objekten har inspirerats av nära och vardagliga företeelser, som höstlöv på en stam eller lovikavantar formade av sin ägare.

De nyare bronserna har ett mer abstrakt poetiskt uttryck och en tilltalande enkelhet.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons