Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkets festival

Annons

För i år blir det inga staket runt festivalområdet.

All musik försiggår inomhus. I Falun Folkets hus, Kristinehallen, på Dalarnas museum, krogen Harry's och så i det hittills dåligt utnyttjade Magasinet vid Faluns järnvägsstation. Där kommer de mer elektrifierade konserterna att äga rum. På Folkets hus blir det mer akustiskt.

Som vanligt är festivalen en svårdefinierbar blandning. Det bjuds på deltablues, fiolspel, irländska amerikaner, romska sånger, hobbyflamenco, palestinska Oud-trubadurer, improviserande iranier och trance-techno med säckpipa.

Det kanske är att hårddra det att påstå att filosofin är att inte boka sådant som folk tycker om. Konceptet bygger i alla fall inte på fixstjärnor, menar Hasse Hjorth.

- Jag kallar det världsmusik, säger han och verkar nöjd med att använda det ganska urvattnade begreppet som förklaring.

När han krävs på svar om vad ordet egentligen betyder tar han till en definition han fått av en skivhandlare i New York.

- Världsmusik är det som står i facket längst in till vänster, ungefär vid toaletten.

Men allt platsar inte ens under den etiketten.

Man märker att det blir alldeles varmt i den gamla punkar-själen som bor inuti Hasse Hjorth när han berättar om den musikrörelse som nu spirar i norra Spanien och södra Frankrike och som han bjuder ett smakprov på under årets festival. En sorts punkig folkrock eller en sorts politisk globalmusik.

Kanjar'oc heter i alla fall bandet som kommer från det mångkulturella Marseille och blandar stadens motstridiga influenser med punkig energi. En energi Hasse Hjorth saknat ända sedan han övergav punkrocken.

Så visst händer det hela tiden saker inom världsmusikområdet. Men hittills har de flesta möten mellan olika folkliga musikgenrer oftast tagit omvägen via Europa. Det är ganska nytt att musiker i andra världsdelar möter varandra direkt utan att korsas av europeer.

Men i år kan man se den folklige musikern Abdelli från Algeriet som gör just det. Han hämtar musiker från Armenien och Chile och var han nu kan hitta dem.

Årets festival blir också billigare. För arrangörerna.

Inga tält, inga utomhusscener som ska byggas, färre bajamajor och färre avlopp.

Men minglandet försvinner inte med det inhägnande området, tror Hasse Hjorth. Utanför Magasinet och Folkets hus skapas mötesplatser med en dansbana och annat smått och gott.

På ett sätt tror Hasse Hjorth att det blir lättare att sjunka in i de enskilda musikupplevelserna med det här upplägget.

Det sedvanliga buskspelet kommer i alla fall.

- Jag gör ingenting för att vare sig främja eller stävja det.

Men hur ska det gå med alla digeridoospelare som samlas på festivalen? Blir de lite rotlösa nu?

- De reder sig nog, säger Hasse Hjorth och börjar sedan demonstrera sin uppfinning "Digeridoo-pluggen" på ett blädderblock. Det fungerar som de gummikorkar man sätter på vinflaskor för att spara gårdagens slatt. Närhelst man passerar en digeridoo så är det bara att "plupp" - korka igen.

Än så länge finns den inte till försäljning.

MARTIN AAGÅRD

Mer läsning

Annons