Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flykttunnlaroch minnespussel

Annons

Från Veronica Brovalls monumentalt utagerande installation Divorce till Camilla Flinks svävande screentryck på glas är steget långt. Divorce är en effektiv och aggressiv uppmaning till frigörelse och uppbrott. Verket, som består av två samverkande delar, fyller upp större delen av ena konsthallen.

Betraktaren försätts genast i ett läge där den egna kroppen domineras av formerna ovan och runt-om.

I det mörka rummet faller blicken först på den upplysta möbelgruppen i mitten. Här finns ingen vila, bara vassa spetsar runt stolar utan sitsar.

Istället tycks rörelsen komma uppifrån. Från bilen ovanför växer fyra väldiga tunnlar i svart plast, gräver sig vidare med jättespadar. Lusten och längtan bort får de fjäderklädda tunnlarna att vibrera i fläktdraget. Och visst finns det ljus i tunneln och humor i svärtan.

Veronica Brovall, som gick ut Konsthögskolan i Umeå för fyra år sedan, uttrycker sin självständiga begåvning med kraft och energi. Hon har redan hunnit med utställningar i bland annat Berlin och Köpenhamn och för ett par somrar sedan överraskade hon Faluborna med att arrangera Kornäs gummi biennalen i pappas industrilokal tillsammans med några unga konstnärsvänner. Kanske blir det en fortsättning någon gång, säger hon. Om hon får tid. Det har varit mycket ett tag.

Tidigare i år var hon inbjuden att delta i invigningsutställningen i nya moderna museet KUMU i Tallinn. Där byggde hon under några intensiva dagar, tillsammans med assistenter, den stora skulptur som visas i Konsthallen.

Sedan tre år bor Veronica Brovall i Berlin och där vill hon stanna:

- I Tyskland finns en bredare konstsyn är här. Jag har träffat starka konstnärer sedan jag flyttat till Berlin och känner att jag utvecklas bra där, säger hon. Hon gillar landets positiva och livliga kulturdebatt. Och tillägger:

- Där är det inte så mycket diskussioner om konst och design, konsten får leva sitt liv.

Att blanda monumentala former med enkla vardagliga material som kartong, tejp och plast, tilltalar Veronica Brovall.

I den andra konsthallen dominerar rymd och färg. Camilla Flink låter sina bilder i verket Pussel av natur klättra runt väggarna på ett sätt som får dem att lyfta och växa.

En diagonal linje dominerar varje motiv. Camilla Flink bygger rummets tema på utklippta detaljer ur semesterbilder och alla är klippta på diagonalen.

Färgerna anger stämningsläget, växlar mellan kallt och varmt, spontant och kontrollerat.

-Jag vill se vad som händer när olika tekniker möts, säger Camilla Flink, som är verksam både som designer och konstnär. Screentryck och måleri har helt olika uttryck. Papper suger till sig färg och effekterna blir klara och artificiella, medan tryck på grov duk ger en uppbruten bildyta.

I Appendix-rummet har Camilla Flink fört in en meditativ stämning.

- Det är en stor tillgång att ha tillgång till dubbla kulturer, säger Camilla som här arbetat med inspiration från hembygden. Dialekter och berättelser från Transtrand och Lima ingår som enkla fraser i hennes egen sångkomposition som fyller rummet, melodislingor, suggestivt upprepade som latinska klosterhymner.

Den samverkar fint med den skira installationen med screentryckta porträtt på glas. Ansikten av flera generationer kvinnor från 1828 till 2004 möts om man ser på dem rakt genom alla glas. 64357 dagar är installationens titel, 64357 dagar av kvinnoliv.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons