Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Floydianska tolkningar

Annons

P-Floyd är naturligtvis inte Pink Floyd. Det kan ingen begära. Däremot har de blivit ett märkligt fenomen i sig, med egna fans som vallfärdar till Skog utanför Falun varje år.

I år bryts dock den traditionen, i och med våghalsprojektet med två konserter i Dalhalla.

På senare år har de även turnerat på vintern och fredagen innebar starten för en turné med elva spelningar.

Det är svårt att inte imponeras överambitionerna hos kapellmästaren Jan Stumsner & co.

Ljusshowen är fantastisk och det nio personer starka bandet har borrat djupt i de Floydianska markerna.

Men premiärnerverna verkar inte vara riktigt i styr. Inledningsvis är det lite stelt och ibland faktiskt ganska otajt, åtminstone i första akten.

De inleder med lite stämningsskapande vågskvalp och What do You Want from Me från Division Bell, följd av Amused to Death från Roger Waters soloplatta med samma namn.

Sedan följer en lång rad låtar från olika epoker i Floydhistorien.

Med tanke på att både Pink Floyd och Roger Waters tappade tråden när de gick åt skilda håll så är det naturligt att även P-Floyd är bäst när de håller sig till 70-talet.

Time och Shine on You Crazy Diamond står ut som höjdpunkter.

P-Floyd handskas inte helt vördsamt med materialet utan sätter sin egen prägel på en del låtar. Det är i grunden bra, även om de inte träffar rätt alla gånger.

Kalla mig gärna konservativ, men att skippa det akustiska introt till Wish You Were Here är ingen bra idé, och det annorlunda arrangemanget på Have a Cigar tillför heller inget. Att ge sig på den teatrala The Trial är vågat, men de ror faktiskt iland den, med sånginsatser från de flesta i bandet.

Som extranummer gör de bland annat en påhälsning i 60-talet, med See Emily Play.

Med Syd Barret var Pink Floyd ett helt annorlunda band och P-Floyd verkar inte vara helt bekväma med det uttrycket. Låten är utmärkt, men det känns inte som om de gör den på allvar utan slarvar igenom den.

P-Floyd pendlar kort sagt mellan riktigt lyckade tolkningar och utfyllnadspartier som fungerar som effektiva sömnpiller.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons