Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flash mobs

Annons

litteratur | debatt

SMART MOBS

Howard Rheingold

Perseus

Atlanta, USA: Plötsligt samlas en stor grupp människor och börjar skrika "Elvis lever!". Efter ett tag upplöses samlingen.

Berlin, Tyskland: Människor vid Potsdamer Platz börjar hoppa och ropa, för att därefter blanda sig med turisterna och försvinna.

Sao Paolo, Brasilien: Fotgängare tar av sig ena skon och slår den upprepade gånger i gatan.

London, Storbritannien: Hundratals människor rusar in i en möbelbutik och lovordar sofforna i sina mobiltelefoner.

Rom, Italien: En skivbutik fylls snabbt av folk som alla frågar efter skivor som inte existerar.

Stockholm, Sverige: Kön till bankomaten vid centralstationen växer sig plötsligt onormalt lång.

Visst, folk är galna.

Skogstokiga.

Men det här handlar om något annat - organiserade sammankomster, som har stora likheter med 60-talets konsthappenings.

Trenden kallas flash mobs (från "flash" som i blixtsnabb och "mobs" som i kortformen för "mobiles", mobiltelefoner eller "mobs" folksamlingar) och spred sig som en löpeld över världen förra året.

Med mobiltelefoner och datorer sänds information om var och när man ska träffas. Sedan genomförs den harmlösa aktionen inför ögonen på den häpna - och förhoppningsvis roade - omgivningen.

Men flash mobs-trenden rymmer mer än skojiga meningslösheter.

Filippinernas president Estrada fick avgå år 2001 efter att demonstranterna hade använt sig av de här metoderna för att samordna sina styrkor. Under kravallerna i Seattle och Göteborg spred aktivisterna information om var polisen befann sig och inom den amerikanska militären diskuteras flitigt förtjänsterna med "swarming tactics", där styrkor snabbt kan samlas eller upplösas. På samma sätt kan självklart även terroristattacker samordnas med teknikens hjälp.

Flash mobs sträcker sig alltså från harmlösa konsthappenings till demokratiarbete och terroristattacker. Men även om tekniken i sig har skapat förutsättningarna, så är den inte det viktigaste i sammanhanget.

Kan det vara så att en ny social kultur håller på att utformas?

Mycket talar för det.

Att vi numera, via mobiltelefonernas sms-tjänster, ständigt kan befinna oss i kontakt med stora nätverk kan mycket väl ändra vårt beteende, eftersom möjligheterna att agera i grupper blir så mycket större.

Protestanterna i Filippinerna skickade sms-meddelande till varandra. Det stod: "Go 2EDSA, Wear blck" (Kom till Edsa - huvudgatan - och klä dig i svart). Alla som fick meddelandet sände det vidare till sina vänner. Snart hade över en miljon människor samlats - och de flesta var klädda i svart.

Textmeddelanden som används på det här sättet är kanske det mest tydliga tecknet på att något som möjliggör sammanbindande av grupper håller på att växa fram. Andra, mindre tydliga tecken, är till exempel att folk över hela världen för något år sedan lät sina personliga datorer bidra till sökandet efter intelligent liv i rymden via sajten SETI@ home (http://setiathome.ssl.ber keley.edu/).

Hur ser då framtiden ut?

Den tekniska utvecklingen går extremt fort. Utbyggnaden av trådlöst internet på flygplatser och i bostadshus ökar. Datortelefonin börjar slå igenom.

"Vi ser pusselbitarna, men har ännu inte fått grepp om helhetsbilden", säger Rheingold.

Möjligheterna att skapa en ny social kultur förefaller obegränsade. Om inte någon begränsar dem, vill säga.

Just detta - vad vi ska tillåtas använda tekniken till - är antagligen en av de viktigaste nutidsfrågorna. Konflikten som ryms i frågan syns tydligt i till exempel nöjesindustrins krig mot nedladdningen av musik- och filmfiler på nätet. Nedladdningsförespråkarna hävdar att byggandet av globala fildelningsnätverk skapar en ny kultur. Nöjesindustrin menar att det handlar om ren stöld och ett angrepp på upphovsrätten.

Men med flash mobs-trenden i bakhuvudet kan man uttrycka frågan lite mer konkret: Hurdana ska vi vara i framtiden? Ska vi vara kreatörer eller konsumenter?

Lita på att det finns grupper som kommer att arbeta för det senare.

ANDERS MILDNER

Mer läsning

Annons