Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finessrik sång av Pers Anna Larsson

Annons

Sedan 1977 har det årliga framförandet av Händels Messias i Storkyrkan fått statusen av något av det bästa i landets utbud av sakral musik. Att det stämmer märks tydligt bara några takter in i det inledande stycket.

Tenoren Jonas Degerfelts röst är precis så luftig och klar som behövs. Alten Pers Anna Larsson visar röstmässig finess trots vissa svårigheter att leverera en hörbar textning.

Karl-Magnus Fredrikssons basbaryton är bärig och oerhört kraftfull. Tyvärr är den ibland så stor att texten drunknar.

Christina Högman är platt, vass och pressad. Hennes sopran har inte alls den rörlighet och lyriska lätthet som krävs.

Storkyrkans kör sjunger så nära perfektion man kan komma. Det är välklingande och tajt både i långsamma tempon och i de händelska kvickheterna. Hallelujakören kan kännas rätt klyschig men gav här rysningar.

Dirigenten Stefan Parkman leder kör och orkester med kontroll och elegans. Messias innehåller många skikt av dynamiska skiftningar och mångfacetterade uttryck. Denna detaljrikedom lyfter Parkman fram. Han vågar sig på hastigare tempon vilket ger verket ännu mer vitalitet.

I Parkmans händer är inte Messias bara ett av musikhistoriens största sakrala verk utan också ett rejält stycke 1700-tals-rockÕnÕroll.

Fakta

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons