Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En gedigen thriller

/

The girl with the dragon tattoo är en gedigen thriller där huvudrollsinnehavaren Rooney Mara gör sin Lisbeth Salander på ett alldeles lysande sätt. För en svensk tittare blir det både kul och konstigt med alla språkblandningar.

Annons

Jag går tillbaka och läser vad jag skrev om Millenniumtrilogin när den gick på tv våren 2010. Jag tyckte då att det hela mer eller mindre var en lång Noomi Rapace-show och att alla andra medverkande förvandlades till bleka birollsinnehavare Jag hade säkert helt rätt i det, men nu när jag sett Rooney Mara så känns hon om möjligt ännu bättre i rollen som Salander.

Inte minst så framstår hennes uppenbarelse som mer trovärdig. Där den svenska Salander pyntats som en karikatyr av en goth (helt följdriktigt så har H&M en kollektion inspirerad av hennes outfit) så ser den amerikanska Salander ut som en punkig outsider på riktigt. Oglamorös. Det är dock inte huvudsaken – Rooney Mara bjuder framför allt på ett finlir i skådespeleriet som håller världsklass.

Hon är inte heller lika hård som Rapaces version av Salander. Det kommer faktiskt lite som en överraskning efter man har sett förtexterna, som snarare för tankarna till Spiderman än till äventyr på den svenska landsbygden. Man attackeras direkt av en orgie i svart med däck, elkablar och olja till Trent Reznors och Karen O's version av Led Zeppelins Immigrant song. Det är för all del snyggt, men jag förstår ändå inte poängen – förtexterna hänger inte alls ihop med filmen i övrigt.

Jag tänker inte orda om handlingen och tillhör du den promille av Sveriges befolkning som inte läst eller sett Män som hatar kvinnor – googla. Jag kan bara konstatera att David Fincher följer grundstoryn ganska troget, förutom att slutet är en smula annorlunda. Skillnaden mot den svenska versionen är att The girl with the dragon tattoo med sin budget och mästerregissör är en större film på alla sätt. Manus är vassare, tempot högre, bilderna snyggare.

Den är dock inte helt lätt att bedöma. Förutom att man har den svenska versionen som konstant referens så tar det en bra stund att vänja sig vid att det kryllar av svenska skådespelare som pratar knagglig engelska, samtidigt som löpsedlar och skyltar är på svenska.

Skarsgård är hursomhelst en vidrigare skurk än Haber (och han väljer dessutom den mest diaboliska musik man kan tänka sig som soundtrack till tortyren!), Daniel Craig är utmärkt som Mikael Blomkvist och förhållandet mellan honom och Lisbeth Salander har faktiskt en viss kemi. Blomkvists förhållande med chefen framstår dock lika ospännande som tidigare.

Det har pratats mycket om Sverigebilden som förmedlas i Stieg Larssons böcker och hur utländska Larsson-fans egentligen uppfattar vårt avlånga land. Kungen lär få stå till svars för den deprimerande läsningen när han är ute och skakar hand. När det gäller The girl with the dragon tattoo får han nog mest frågor om varför årstiderna tycks växla lite hursomhelst och inte alltid i rätt ordning. Annars är det fina vyer och miljöer från Hälsingland, Uppsala och Stockholm som bjuds. Och rötan i det svenska rättsväsendet tas ju inte upp förrän i kommande delar. Det ser jag fram emot. För det blir väl två uppföljare, Fincher?

Mer läsning

Annons