Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Film: Matrix - reloaded

Annons

regi: Larry Wachowski och Andy Wachowski
i rollerna: Keanu Reeves, Lawrence Fishburn, Carrie-Anne Moss, m. fl.


|


science fiction. Mytbildningen kring The Matrix – Reloaded kom igång så fort det stod klart att filmen skulle göras. Naturligtvis handlade det mest om de fantastiska specialeffekter som filmen skulle innehålla och om att allt skulle bli fasligt dyrt.

Och inte undra på. The Matrix blev en stor kassasuccé samtidigt som den fick en växande kultstatus bland entusiasterna. Jag har hört om folk som sett den 40 gånger.

Förväntningarna på uppföljaren har med andra ord skruvats upp kopiöst, i takt med att marknadsavdelningens budget växt. Flera Matrixrelaterade kortfilmer har kunnat ses bland annat på internet för den som sökt fördjupning.

När ettan kom 1999 var jag själv mycket imponerad. Den lånade friskt från asiatiska kung-fufilmer, Hong Kong-action och William Gibson men presenterade allt på sitt eget sätt.

Jag såg om den häromveckan för att friska upp minnet och måste säga att den var betydligt sämre än jag mindes. Framför allt tar den sig själv på så stort allvar att jag nästan blev generad – noll distans och humor. Det behöver inte vara dåligt i sig. Problemet är att de filosofiska pretentionerna inte backas upp med tillräcklig substans, sedan får bröderna Wachowski ha läst hur mycket Baudrillard som helst.

Det har inte hindrat att folk tagit filmen på blodigt allvar. Vissa konspirationsteroretiker, som new age-galningen David Icke, fick vatten på sin kvarn och började babbla om röda och blå piller och om vår styrda verklighet som de gett sig den på att avslöja.

Den har också varit föremål för otaliga universitetskurser, böcker och uppsatser.

Matrix handlar som bekant om en framtid när maskinerna använder människor som energikälla och som pluggar in dem i en skapad låtsasvärld för att hålla dem lugna.

Förutom teorin om verkligheten som illusion så är det andra huvudspåret i The Matrix en förkunnelse om Messias. Jag tror det är den biten som sänker alltihop.

Neo, spelad av Keanu Reeves, är den utvalde frälsaren, som ska rädda mänskligheten från maskinerna. I tvåan har han lärt sig bemästra sina krafter och är nu mer av en superhjälte.

Han kan flyga och allt.

Tvåan är också minst lika högtravande. Alla repliker yttras med samma gravallvarliga stenansikten. För Keanu Reeves faller det sig såklart naturligt, men också Lawrence Fishburnes Morpheus pratar-så-här-styltigt.

The Matrix – Reloaded har alltså höga anspråk. Men den är först och främst en actionfilm. När det blir för knepigt kan man alltid ta till lite flygande kung-fu, pang-pang och hisnande biljakter.

Actionscenerna är också hela behållningen av filmen. De slår det mesta som jag har sett tidigare och är återigen frukten av nyskapande teknik.

Wachowskis är bildkonstnärer av högsta rang och verkar ha gått in till hundra procent för att överträffa sig själva visuellt.

Scenografin – allt från de coola skinnkläderna till miljöerna – är också genomarbetad in i minsta detalj.

Till de saggigaste partierna hör vistelsen i Zion, människornas underjordiska samhälle. Det liknar mest ett avsnitt av Star Trek. Här får man genomlida massmöten med högtidliga tal, vördnadsfulla lärjungar och lite vanligt familjetrassel. Att det är ett ”de vises råd” som styr Zion känns otroligt tröttsamt. Kan inte framtidsskildrarna komma på något mer kreativt styrelseskick någon gång?

Men ett actionfan som kan bortse från all dynga som stoppas in mellan dessa storslagna scener har naturligtvis en högtidsstund framför sig, med en otrolig biljakt som kronan på verket. Här märks det verkligen var pengarna stoppats – ”it´s all up there on the screen”.

Andra ljusglimtar finns också, som inte har med scenografi, filmteknik eller action att göra. Agent Smith, som jagade Neo i första filmen har nu en annorlunda och mer framträdande roll – han dyker bokstavligen upp överallt. Han är ett av de mer lyckade inslagen, med sin knastertorra maskinhumor. Mer av honom lär komma i trean.

Att Matrix Reloaded är mittendelen i en trilogi är påtagligt. Den avslutande delen, Matrix Revolutions, som beräknas till hösten har ett helt nystan av lösa trådar att knyta ihop. Mycket i Reloaded blir därför ganska obegripligt. Karaktärer presenteras skissartat och intrigen handlar ibland uppenbart om att lägga upp det inför avslutningen.

Matrix innehöll några rejäla kovändningar och vi har inför tvåan lärt oss att förvänta oss att saker och ting inte är som det verkar.

Därför blir överraskningseffekten något dämpad när det stora avslöjandet väl kommer – även om det är ganska klurigt. Alla vet att det ska komma något som ställer allt över ända. Vad det är ska naturligtvis inte avslöjas här.

Matrix Reloaded är kort sagt en bländande uppvisning i koreograferat våld, häftiga miljöer, fräcka bildlösningar och superdupereffekter. Allt kryddat med en skopa kvasifilosofiska funderingar.

För de 170 miljoner dollar som filmen lär ha kostat kan man faktiskt begära mer.


Se vår maffiga BILDSPECIAL från Matrix - reloaded.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons