Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Film är aldrig nummer ett

Annons

Maria Blom började skriva manus enbart på grund av att det blev för dyrt för hennes lilla teatersällskap att köpa in manus.

- Jag var så illa tvungen. Men visst, sedan gick det ju bra också. Jag har alltid gjort det jag själv gillat och har bara haft succéer, publiksuccéer menar jag då, kritikerna har inte alltid varit så positiva. Men publiken har alltid funnits där och det är viktigaste. Är något tillräckligt bra så kommer det folk, säger Maria Blom.

Men tillbaka till Olle Sarri. Det var genom honom som Maria fick sitt första uppdrag på Stads-teatern i Stockholm. Olle Sarri, som precis blivit anställd av Stadsteatern ställde nämligen ett krav. Kravet var att Maria Blom skulle regissera en pjäs han skulle medverka i. Och så blev det.

- En del människor som kommer in på institutionerna blir låsta. Men jag har nog alltid varit ganska prestigelös, det är nog därför jag har lyckats, sedan har jag haft en bra omgivning. Folk har trott på mig. Jag hade aldrig trott att jag skulle jobba med det här. Det är toppen. Vi leker och jag bestämmer och ändå har vi betalt för det. Jag har nog alltid tyckt om att vara lekledare, men man måste komma ihåg att det är en konstlad form och det får aldrig bli det viktigaste.

Maria Blom har nu "umgåtts" med Masjävlarkaraktärerna i flera år. Teaterföreställningen Mas-jävlar gick upp under hösten 2001 och sedan dess har den hunnit bli filmaktuell. I ett år har Maria jobbat med inspelning och klippning av filmen.

- Jag har säkert sett filmen 40-50 gånger och börjar bli lite trött på karaktärerna. Men nu börjar publiken komma med i sammanhanget och då händer det något.

Maria liknar umgänget med sina karaktärer med att våga möta en riktig människa, och att lära känna dennes mindre charmiga sidor till exempel.

- Ibland kan det vara en karaktär som står för något som jag irriterar mig på. Då måste jag gå in i mig själv och föra olika samtal inom mig för att hitta åsikter. Det handlar om att gå in i nya människor och ta över dem. Som en karaktär i en föreställning fick jag inget riktigt grepp om förrän jag kom på 'Men gud, hon pratar ju Delsbomål'. Sedan är jag väldigt nyfiken av mig. Jag frågar mycket.

Maria får ofta idéerna och inspirationen från människor hon möter i olika sammanhang.

- Jag får inga idéer alls av branschfolk. Men nere på en bilfirma eller på en fest till exempel, där får jag massor av idéer.

När idén är kläckt och skrivprocessen har kommit en bra bit på väg brukar Maria provläsa för ett gäng, ofta kompisars kompisar. Men aldrig för folk inom teater- eller filmbranschen.

- Efteråt frågar jag ut dem och det är först då jag märker om det verkligen handlar om det man vill att det ska handla om och om det är för långt. Då är jag helt inriktad på vart jag ska och om det jag gör gynnar produktionen. Jag är absolut inte rädd för att skära i texterna och har aldrig brytt mig om om något är bra eller inte. Det handlar om budskapet har gått fram eller inte.

För att Maria över huvud taget ska komma till skott med en produktion, teater som det tidigare handlat om eller som nu en filmproduktion så måste det till ett slutdatum och en lön.

- Det kan låta krasst men jag gör inte ett jobb om jag inte får ett uppdrag och lön. Jag måste se det här som ett arbete. Mitt yrke får aldrig bli viktigare än kärlek och vänner. För mig är det viktigast att arbetet inte får bli viktigast. Många kan bli provocerade av att man inte ser det som konst och att det ska vara så jävla speciellt och svårt.

- Det finns så många som vill vara regissörer och författare och som vill göra film för att göra film. Men när drivkraften att vilja vara något är större än det man vill berätta så händer det inte speciellt mycket. Har man inget viktigt att berätta så går det inte och det kostar alldeles för mycket att göra något som inte blir nåt, säger Maria Blom.

Men Maria Blom inspireras inte bara av människor, ibland kan det handla om att pressa sig själv och sätta upp mål. När jag träffar Maria i oktober har hon precis lyckats hållas sig ifrån att shoppa i en månad.

- Man måste ta ansvar över sitt eget liv, man kan inte hålla på och skylla på andra. Ibland får man göra uppoffringar.

- Som nu till exempel har jag köpstopp. Jag köper bara mat och resor. Annars har jag en sån erbjudande-reflex, jag bara måste ha och ha. Det är sån enorm konsumtionshets och det är ju rea överallt. Man tror att man vinner, men man förlorar hela tiden. Jag har blivit mycket mer kreativ och fått en aha-upplevelse så jag tänker försöka fortsätta med det här.

Maria och hennes sambo har köpt hus i Elsborg i Falun för att komma ifrån Stockholmstempot. De har fortfarande kvar sin lägenhet i Stockholm så just nu tillbringar de mycket tid i Stockholm.

- Grannarna undrar varför det alltid är så mörkt hemma hos oss. Men jag har bestämt att Falun får vänta tills jag påbörjar min nya långledighet i mars.

Fotnot: I vår inspirationsserie har vi tidigare mött:

Catherine Gordon, 20/10

Jörg Jeschke, 13/10

Malin Foxdal, 9/10

Nils Lindberg, 28/9

ÅSA JOHANSSON

Mer läsning

Annons