Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Filharmoniker tolkade AC/DC

/

Annons

Dalarna exporterar musiker. Länet är kraftigt överrepresenterat som hemlän för musikerna i exempelvis Radiosymfonikerna, Kungliga Filharmonin och Hovkapellet.

Flera av dessa musiker har berättat för mig om sina drömmar att ta hela orkestern till Dalarna, men det är inte många gånger under 2000-talet Dalarna gästats av en hel symfoniorkester.

Av de 104 musikerna i Kungliga Filharmoniska orkestern gästade de elva violasterna Våmhus i veckan, för att spela sig samman, umgås och ge en konsert i kyrkan. Våmhus är en av violasternas - Steven Svensson - hembygd. Konserten gavs till förmån för en musikresa för traktens musikskoleelever till filharmonikernas hemmascen, Konserthuset i Stockholm, och därför gladde sig violasterna åt publiksiffran.

Det var en ambitiös programsättning, där Mikael Sjögren, för övrigt från Malung, hade något av huvudrollen i kraft av sina många arrangemang.

Han hade arrangerat musik av Chaplin och Ortiz samt Våmhus brudmarsch och 1500-talspsalmen Vi på jorden leva här. De konstnärligt intressantaste inslagen fanns mitt i programmet, Scott Faigens Elegie och andantet ur Brahms B-dursextett i en ganska drastisk omgörning av Simon Rowland Jones.

Det var i Elegie ensemblen verkligen visade klassen, nyanserat känsligt och fokuserat hanterades verket som går i och ur tonaliteten. Brahmsandantet är stark musik som gjordes något för bråttom. Över huvudtaget innehöll konserten få arrangemang som drog isär stämmorna. Det lät mest som, ja... en massa violor.

Däremot var det generöst, med presentationerna och med den extra sirap som tillhandahölls i Chaplinmusiken.

Det extra extranumret blev en prima surpris. Mikael Sjögren har uppenbarligen en faiblesse för Angus Young i AC/DC. Han tog dennes roll i tolkningen av gruppens Money talks, som solist och i kraft av att han gav sig ut på samma publikutflykter - här i mittgången på Våmhus kyrka.

Jubel och handklapp.

Man måste ge extra plus för AC/DC i frack. Något annat vore tjänstefel.

Men hur det lät? Förskräckligt, dessvärre. Totalt utan sväng.

AC/DC är jättebra på Money talks. Violasterna i filharmonin är det inte. Jag ifrågasätter valet också. Var och en vet ju att den bästa AC/DC-låten är Rock'n'roll ain't noise pollution.

Jens Runnberg

Mer läsning

Annons