Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fildelare är också väljare

Annons

När Sverige förra året införde en strängare upphovsrättslagstiftning, var det inte på eget bevåg. Vi var tvingade av ett EU-direktiv. Sverige till och med fälldes i EG-domstolen eftersom vi drog ut på tiden med införandet.

Enligt de nya lagarna är det inte längre är tillåtet att ladda ned film och musik som skyddas av upphovsrätten. Ändå har det dröjt till den här månaden innan polisen slog till mot världsberömda The Pirate bay. Anledningen är att inte ens nöjesbranschen själv har trott att det skulle gå att få en fällande dom.

The Pirate bay är världens största Bittorrent-tracker. Det innebär att sajten visar vägen till en stor mängd material som kan laddas ned med hjälp av en programvara, en så kallad Bittorrent-klient.

Med hjälp av The Pirate bay kan användarna ta del av upphovsrättsskyddade filmer och skivor, men också stora mängder fritt material.

The Pirate bay har dock aldrig hyst eller spridit det material som skyddas av upphovsrätten, bara visat vägen till det - vilket också varit nöjesindustrins dilemma.

För kan man verkligen komma åt någon som bara visar var man kan begå en brottslig handling?

Det är detta som åklagaren nu vill testa. Men reaktionerna blev inte de väntade när polisen slog till. Istället för jubel, fylldes gatorna med demonstranter.

Det lilla piratpartiet (pp) fick tusentals nya medlemmar och enligt rykten hörde penningstinna människor av sig till The Pirate bay och erbjöd stöd.

Plötsligt bytte politikerna fot: Samma riksdagsmän som året innan röstade igenom de nya upphovsrättslagarna visade tydliga tecken på att vackla i frågan.

Numera lär det bara vara regeringen och kd som håller fast vid sin ståndpunkt. Exakt vad som förändrats under året som gått återstår dock att förklara. För politikerna är det nog framförallt en sak som blivit tydlig: Fildelarna är inte en liten klick tonåringar, utan över en miljon människor.

Ja, kanske rentav en miljon väljare.

Gruppen är på intet sätt homogen. Man kan inte tala om "fildelarna", på samma sätt som man inte längre kan prata om "internetanvändarna". Så vad gör man då om man upptäcker att man har en lagstiftning som kriminaliserar en miljon människor - och dessa människor tydligt visar att de inte tänker ändra sitt beteende?

Från regeringens sida finns två alternativ:

Om The Pirate bays verksamhet visar sig vara laglig, så måste lagarna skärpas ytterligare. Detta skulle dock med stor säkerhet skapa en misstro mot lagarna, eftersom piratverksamhet då kan beläggas med högre straff än till exempel våldsbrott, en utveckling som syns i USA, där man just nu håller på att se över sina upphovsrättslagar.

Om verksamheten å andra sidan visar sig vara olaglig, måste internetövervakningen utökas drastiskt. Hur skulle man annars kunna hålla koll på en miljon lagbrytare? Eftersom justitieminister Thomas Bodström är pådrivande både i frågan om upphovsrätt och i frågan om ökad elektronisk övervakning, minskar nu regeringens trovärdighet rejält bland fildelarna.

Dessutom finns ett dilemma vad gäller lagstiftningen. Vi kan nämligen inte backa ur ett EU-direktiv. I alla fall inte utan att begå fördragsbrott, vilket hittills inte varit Sveriges EU-linje.

Samtidigt lanseras alternativa lösningar. Det talas om en bredbandsskatt, som skulle slussa pengar till upphovsmännen på ungefär samma sätt som kassettersättningen ger pengar från köp av lagringsenheter (mp3-spelare, tomma cd- och dvd-skivor, etc) till artister och andra.

Men en bredbandsskatt skulle aldrig förmedla ersättning till mindre etablerade upphovsmän. Redan i dag står dessa utanför systemet, eftersom utbetalningarna baseras på schabloner.

Radiostationer på nätet betalar till exempel licensavgifter till Stim - men pengarna bollas vidare till de artister som spelas i den breda FM-radion, vilket inte nödvändigtvis är samma som de som spelas på nätet. Många fildelare ser detta som ytterligare ett led i nöjesindustrins järngrepp över kulturskapandet.

Historien om The Pirate Bay och utvecklingen av fildelningskulturen har låst fast politikerna i ett nästan olösligt dilemma. Alldeles för sent upptäckte de den diskussion som vi borde ha haft innan vi införde EU-direktivet.

Det enda som är säkert är att fildelningen inte kommer att försvinna.

ANDERS MILDNER

Mer läsning

Annons