Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fel motivera SVT med publiksiffror

Annons

När statsradions flaggskepp P1 förändrade tablån i riktning mot mer underhållning och mindre journalistik, skrev tunge s-debattören och radiokrönikören Björn Elmbrandt om att P4:s khmerer intagit SR-toppen utan andra meriter än att de som länschefer hade gått ut med dekret om att stationen skulle spela Elvis en gång i timmen.

Varpå denna tidnings krönikör Marcus Birro kontrade med att det är rätt av SR och bra för samhällsdebatt, litteratur, konst etcetera att genom ett nytt tilltal söka nya lyssnare än P1:s elitlyssare.

SvD-medarbetaren Leif Aspelin gick i Journalisten till attack mot P4-stationernas tjatradio. Stärk P1 istället, krävde Aspelin.

Varpå SR-journalisterna förstås sågade Aspelin. Som verksam på en statsunderstödd tidning borde han hålla truten och tvärt om stötta SR-kollegorna i kristidernas besparingsvåg.

Varpå frilansjournalisten Anders G Bergquist faktiskt tog reda på om det skulle vara en katastrof för demokratin (sådana argument hörs ju) om de regionala SR-kanalerna fick stå ut med centralt producerade program vid lunchtid.

Tja, den slumpmässigt valda vardag som Bergquist tittade närmare på hittade han:

Blekinge: Citrus - ”en inblick i både välkända och nya världar med kryddiga dofter, prunkande växter, tester av prylar och spännande inredningsreportage."

Dalarna: Centralen: ”Så gör du nyttiga semlor.” ”Konsten att koka ägg."

Gotland: Radio Gotland 30 år (repris)

Jönköping: Pettson och CO svarar på frågor som ”Var ska en tavla placeras?” och ”Vad gör försäkringen när en vas går i kras?"

Omistligt? Värdefullt för demokratin? Goda humanistiska kvaliteter? Välinvesterade pengar för licensbetalarna? Näppeligen.

Men då kommer en annan faktor in i bilden, som jag hört varenda anställd på SR och SVT använda när verksamheten ifrågasätts. Lyssnarsiffrorna. Tittarsiffrorna.

Var och varannan jeppe i stugorna runt om i Dalarna lyssnar ju. Melodifestivalen har jättehöga tittarsiffror. Då måste det väl vara befogat att göra sådana här program?

Salige Bourdieu definierade en gång public service som produktion av program till skillnad mot de kommersiella etermediernas produktion av publik (för annonsörerna).

Numera är det emellertid upp-och-nedvända världen. Journalister med licensfinansierade löner resonerar som Rupert Murdoch när han gör The Sun. Om det säljer så... Om folk vill lyssna/titta så...

Det blir lätt bisarrt när man på en middag med några höga tv-chefer undrar varför SVT, när SVT:s egen teaterensemble sedan länge evaporerat, inte samarbetar med en annan statligt finansierad verksamhet, nämligen Dramaten.

Svenska folket skulle kunna få se Strindberg, Ibsen, Shakespeare och arg ny dramatik hemma i TV-soffan.

"Nej", förklarar tv-cheferna, "det går inte. TV-teater får alldeles för få tittare. Under tio procent. Kanske tre-fyra procent".

Jaha. Tänk, jag som trodde hela idén med public service var att man, tvärt emot mot de medier som har konsumenter som kan avstå från att finansiera dem, kunde strunta i lyssnar- och tittarsiffror och bara göra bra grejer istället.

Mer läsning

Annons