Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fascinerande om kriget på Balkan

Annons

Kriget i det forna Jugoslavien är fullt av ouppklarade brott mot mänskligheten. Att ge någon entydigt rättvisande bild av kriget är knappast möjligt.

Det försöker den bosniske kroaten Miljenko Jergovic heller inte göra. Däremot gör han fascinerande litteratur av det. Hans Buick Rivera rör säkert upp en hel del gamla sår, men är på inga sätt snaskig eller publikfriande.

Boken handlar om den bosniske muslimen Hasan Hujdur som har bott i USA sedan före Balkankriget. Hans liv går sin gilla gång i Toledo, där han bor med sin fru Angela. Hans liv är varken särskilt bra eller särskilt dåligt, men han har i alla fall sin Buick Rivera, en gammal rishög som han värdesätter högre än allt annat.

En dag kör han av vägen och får hjälp av den bosniske serben Vuko Salipur. Vuko har nyligen kommit till USA, efter att ha lyckats undfly en krigsrättegång. Han skjutsar Hasan, som bara upplevt kriget på distans, tillbaka till stan. Under resan framstår Vuko som djävulen personifierad och, öga mot öga med ondskan, försätts Hasan i ett paralyserande chocktillstånd. Bit för bit bryts han ner av Vukos diaboliska ränkspel.

Därför är det med en lättnadens suck Hasan skiljs från Vuko. Men han har glömt sin plånbok i Vukos bil, varför Vuko söker upp honom. Och trots Hasans protester insisterar hans fru på att bjuda Vuko på lunch. En måltid som får ödesdigra konsekvenser för alla inblandade.

Boken har inga avdelade kapitel, vilket begränsar möjligheterna till läspauser. Jergovics prosa böljar fram över sidorna i långa sammanhängande stycken. Den drivs kraftfullt framåt av det intensiva språket och en egensinnig dialogteknik som påminner om José Saramagos. Att intrigen dessutom hela tiden tar oväntade vändningar, gör det inte sämre. Något lite brister det i slutet, som är lite väl enkelt, men som effektivt visar hur relativt allt är, hur det ofta är tillfälligheter som avgör vem som anses vara ond eller god.

DAN BRUNDIN

Mer läsning

Annons